Kommer den inte snart, den där zombieapokalypsen?

Vad jag vet så har domedagen ännu inte kommit. Visst har det ibland skakat till rejält – jag tänker på Kreugerkraschen på trettiotalet, andra världskriget, oljekrisen, valutakriser, IT-bubblan och nu senast finanskrisen 2008. Men ändå kan man väl inte säga att någon av världshistoriens alla domedagsprofeter har fått rätt. Jorden och mänskligheten finns ju kvar, och dessutom klättrar vi allt jämt uppåt på vår väg mot högre välstånd. Det är ingen spikrak utveckling, ibland går det bakåt, men över tid så verkar vi ändå vara på rätt väg.

Men trots det, så finns det alltjämt domedagsprofeter som varnar för krig, farsoter och finansiella bubblor. Den så kallade ”prepperrörelsen” sägs växa sig allt starkare. Folk som köper ficklampor, fällknivar, pulversoppa och underställ av ylle växer i antal. Om det verkligen är drivet av en övertygelse om att dessa saker verkligen kommer att komma till användning, eller bara ett uttryck för den typ av shopping som framför allt vi män gillar att syssla med, det vet jag inte. Kanske både ock. Men visst är det kul att gräva ned sig i prylbögeri på den där verkligt nördiga nivån.

Frågan är vem som är den bästa domedagsprofeten? Den som först såg den betongmur som mänskligheten skulle krascha in i, eller den som såg den så sent att det precis gick att kasta sig undan?
Det var faktiskt några, som flera år innan finanskraschen 2008, förutsåg precis vad som skulle hända. Envist tjatade personer som den amerikanske ekonomen Peter Schiff om att de så kallade subprime-lånen i själva verket bara var luft. Men ingen lyssnade. Flera år senare fick han rätt. Det gjorde honom till en kändis, men inte gjorde det honom rik. (Iallafall tror jag inte det).

För i varje manisk uppgångsfas som präglar en finansiell bubbla så finns det mest pengar att tjäna precis i slutet. Den som åker med upp kan mångdubbla sin förmögenhet, den som hoppar av för tidigt tjänar inga pengar.

Det kanske är så, att de som är ”preppers” idag ser något som vi andra inte ser. Men, om zombieapokalypsen kommer om flera år så är det ju en dålig idé, att nu flytta ut i en stuga i skogen och dricka te på granbarr, sy mössor av ekorrskinn och torka sig i ändan med mossa. Dels hinner ju vi andra bygga upp, relativt de som sitter och huttrar under en gran, stora förmögenheter och välstånd under tiden fram till kraschen. Dels riskerar de ju att, när väl systemkollapsen kommer, vara så undernärda, stelfrusna och hålögda att de paradoxalt nog är sämre förberedda än oss andra. Vi har ju ett rejält fettförråd i våra bukar som gör att vi kan leva tillräckligt länge för att lära oss receptet på kokt grävling långt innan vi svälter ihjäl.

Många av oss bönder går lite i smyg och väntar på den där matkrisen som borde komma snart. Den dag då vi helt plötsligt far med raketfart från samhällets botten till dess topp. Den dag då den som har mark, kunskap om odling och djurskötsel blir samhällets kungar. Då ska ni få se! Då blir det kokta fläsket dyrt!

Men, det verkar dröja. Visserligen har det varit krig och kris i samhället tidigare. Men inte fan fick bönderna sätta pris efter efterfrågan då inte. Nä, då blev det ransonering och konfiskation. Nåde den som sålde några ägg utan att tala om det för staten. (Min mormor berättade att hon, under kriget, smugglade ett tjog ägg i en hattask på tåget mellan Skåne, där hon hade besökt släktingar som hade höns, upp till Orsa. Det var med livet som insats!).

Om den dagen kommer då vi som knogat och slitit som bondepreppers äntligen ska belönas för vårt slit och vår långsiktiga strategi, så kommer vi nog att dras vid näsan. Antagligen kommer staten att ordna så att alla ändå får sin mat genom att se till att socialisera kossor, grisar och åkrar. Om apokalypsen är av den omfattningen att staten imploderar och inte längre fungerar så är det naivt tro att övriga befolkningen snällt kommer att ställa sig i kö för att få köpa våra varor till ockerpris. Det blir väl någon typ av mobb som går till anfall med påkar och gevär, och så står vi där med lång näsa iallafall.

Men ändå. Att ha några årsbehov av ved i vedboden, några burkar ravioli i skafferiet och en extra uppsättning batterier till ficklampan är kanske inte så dumt ändå. Kanske man skulle ha köpt upp ett rejält lager toapapper också. Det tror jag verkligen kan bli framtidens hårdvaluta.

”All in” på skithuspapper, alltså!