Kristina Yngwe (C) replikerar

Att försöka fylla en blogg med en handfull texter per vecka är roligt och utmanande. Det händer (ganska ofta) att jag skriver halvt tänkta tankar och spontana känslor och det händer att det sker till priset av något bristande faktaunderlag och att alla olika aspekter på frågorna inte blir belysta. Ni som läser har möjlighet att komma med era synpunkter i kommentarsfältet, på Facebook eller Twitter.
Det finns även möjlighet att få en replik publicerad, vilket Kristina Yngwe, riksdagsledamot för Centerpartiet och vice ordförande Miljö- och Jordbruksutskottet här har fått möjlighet att göra:

Ibland är det bra att känna sig kränkt. Då kan man få chansen att gästblogga en replik i en av Bondesveriges tyngsta bloggar (jojo, man får ju passa på att fjäska lite innan man går till attack).

Jag läste Martins inlägg angående ekologisk och konventionell produktion i söndags. Hummade i vanlig ordning instämmande åt det mesta, men så plötsligt satte jag 11-kaffet i halsen.

”Politiken verkar inte alls ha tagit hänsyn till komplexiteten och osäkerheten när det gäller att bestämma vad som är ”bäst”. I den politiska världen framstår det som att det är en enkel fråga om ”bra och dåligt”, ”gott eller ont”. Ekologiskt är bra och ska subventioneras på olika sätt, både genom direkta stöd till producenterna och genom direktiv till den offentliga upphandlingen. Jag tycker att det är en aning märkligt. Hur kan politikerna veta vad som är bra och dåligt, långt innan bönderna själva och forskarna har kommit fram till svaret?”

Problemet med denna text är att den beskriver en generaliserande och förenklande politisk syn på ekologiskt som inte stämmer med verkligheten. För precis som med de flesta andra frågor som har inte ”politiker” enhetlig syn på vad som är ”bra eller dåligt”, ”gott eller ont” när det gäller hållbart jordbruk och synen på ekologiskt. Jag har tidigare beskrivit min syn på ekologiskt och konventionellt/miljöanpassat lantbruk på min numera inte så aktiva blogg (https://kristinayngwe.wordpress.com/2014/11/17/dags-att-lyfta-blicken-och-sluta-slass/) och detta resonemang kvarstår. Men frågan har aktualiserats igen inte minst genom den livsmedelsstrategi som utarbetas där det från olika håll lyfts krav på att återinföra det mål om andel ekologisk produktion som Alliansregeringen tog bort. Och där har vi ett exempel på en fråga som rör ekologisk produktion som det råder väldigt delade meningar kring, där Centerpartiet och Alliansen står fast vid att en sådan målsättning inte är önskvärd. Jag tycker nämligen vi måste se på ekologiskt ur två olika aspekter, och på ingen av dem blir svaret ökade stöd eller mål.

Dels har vi ett rent affärsmässigt perspektiv. Ekologiskt är en växande konsumentmarknad, och för varje importerad ekologisk produkt som skulle kunna ha varit svenskproducerad så har svensk livsmedelsproduktion gått miste om en affär. Men är den rätta vägen att sätta upp mål om ekologisk konsumtion och produktion och öka subventionerna till ekologisk produktion? Nej, jag menar istället att målsättningen ska vara att andelen svenskproducerat ska öka inom alla segment, vare sig det gäller kött, ekologiskt, grönsaker etc. Det handlar om exempelvis kostnader för företagande, insatsvaror etc som gör att svensk produktion inte står sig mot konkurrentländerna.

Dels så måste vi se på det ur ett odlingsperspektiv. Precis som jag beskriver i mitt inlägg ovan så har alla gårdar sina miljö- och klimatmässiga utmaningar att hantera, oavsett produktionsform, därför ser jag inte att den optimala miljömässiga insatsen är att sätta upp mål eller öka subventionerna för en viss produktionsform. Målsättningen måste vara att allt jordbruk ska bli mer hållbart.

Så hur anser jag att vi kan styra mot en mer hållbar produktion från politiskt håll istället för att fokusera politiken på specifika produktionsformer? Listan kan göras lång, men här är några förslag.

* Ha en lagstiftning som tittar på sorternas egenskaper istället för förädlingsteknik. Är det verkligen rimligt att säga nej till nya sorter som t ex är mer torktåliga eller mer på grund av en viss förädlingsteknik (ja, givetvis finns det problem med dagens användning av GM-grödor men det är ju kopplat till lagstiftning och odlingssystem snarare än själva förädlingstekniken).

* Arbeta för ett fossilfritt jordbruk. Oavsett produktionsform så är det ur sårbarhetssynpunkt och affärssynpunkt ett misslyckande att vi använder importerad diesel i vår produktion när vi skulle kunna använda inhemskt producerat biodrivmedel. Detta kräver långsiktiga spelregler för biodrivmedelsproduktion både på svensk och europeisk nivå.

* Miljöersättningarna inom CAP måste i högre grad fokusera på värdet av den gjorda insatsen. Ju större värde, ju högre ersättning. På så vis styrs insatserna till de områden där värdet för den biologiska mångfalden eller där insatserna för minskat kväveläckage gör störst nytta.

* Rikta miljöersättningarna inom CAP mot specifika åtgärder snarare än specifik produktionsform. En gård kanske gör insatser för minskad bekämpningsmedelsanvändning, en

annan för minskat kväveläckage. På så sätt skulle odlare oavsett produktionsform kunna få betalt för de miljöinsatser de gör. Investeringsstöd till nya sprutor med GPS-styrning och avstängningsbara ramper hade kanske dessutom gjort en större insats för minskad bekämpningsmedelsanvändning än några procent ekologisk areal ytterligare.

Även om svenskt lantbruk idag ligger i framkant miljömässigt och ur klimatperspektiv så är jag helt övertygad om att svenskt lantbruk behöver bli än mer hållbart i framtiden. Hur politiker från andra partier tänker får så klart stå för dem, men jag tror att politiken kan peka mot ökad biologisk mångfald, minskad bekämpningsmedelsanvändning, bättre odlingssystem, minskat växtnäringsläckage etc utan att peka på en viss produktionsform.

Med det sagt när jag även en förhoppning om att även bondebloggare i framtiden kan peka ut dålig förd politik utan att generalisera för mycket, för kanske blir det bättre och skarpare träff om man skjuter med en välriktad kula istället för en hel hagelsvärm. Sannolikt riktas siktet mot Centerpartiet vid tillfälle, men så ska det ju vara i en god och skarp politisk debatt om de gröna näringarnas framtid.