Kritik mot den fria marknaden

Det är ganska vanligt med invändningar och kritik mot fria marknader som bygger på följande två påståenden:

• Väl fungerande fri marknad bygger på att människor agerar rationellt
• Väl fungerande fri marknad bygger på att alla aktörer har samma information

Jag skulle påstå att inget av dessa argument väger särskilt tungt.

För att kunna använda det första argumentet måste vi ha en definition på vad det innebär att agera rationellt. Jag skulle kanske hävda att det är rationellt att agera på ett sådant sätt att man uppnår ett viss syfte.
Om man är hungrig och vill göra något åt det, så är det rationellt att äta något. Att sätta sig och sticka ett par strumpor är inte rationellt – om syftet är att blir mätt. Eller, det kan i alla fall verka irrationellt.
Det är ju möjligt att personen som väljer att sticka ett par strumpor har för avsikt att sälja strumporna för att få pengar som sedan kan användas till att köpa mat. Det kan ju också vara så att personen i fråga saknar strumpor och behöver ett par sådana för att slippa gå barfota i skorna till marknaden för att köpa mat.

Min poäng är att det är svårt att ha en objektiv syn på vilket agerande som är rationellt för olika personer i olika situationer. Påståendet om att alla människor inte agerar rationellt bygger, som jag ser det, på den felaktiga uppfattningen att det finns ett facit på vilket handlande som är rationellt.

På en fri marknad konkurrerar olika sätt att agera med varandra. Ett agerande som många anser var irrationellt, kan faktiskt visa sig vara väldigt rationellt. Personen som har agerat på sitt speciella sätt belönas då med framgång och fler tar efter. Helt plötsligt har den gängse uppfattningen om vilket agerande som är rationellt förändrats. Om vi från början slår fast vad som är rationellt och avfärdar alla andra sätt att agera så kan vi inte få någon utveckling.

Nära besläktat med påståendet om att alla människor inte agerar rationellt, är påståendet att fria marknader inte fungerar därför att människor tenderar att föredra att agera kortsiktigt och egoistiskt. Det faktum att så många människor röker, skulle kunna vara ett exempel på att människor föredrar den njutning (som jag antar att) de upplever, framför det eventuella lidande som rökningen orsakar längre fram i livet.
Det här är ett exempel på olika människors tidspreferens. Jag vill påstå att olika människors vilja att skjuta upp tillfredsställelse och njutning är en av de viktigaste förklaringarna till varför vissa ”lyckas” och andra inte.

Vad vi anser vara att ”lyckas” är också ett försök att göra ”lycka” till en objektiv sanning. Vi väljer ofta att se en hög utbildning, en hög lön och stort inflytande som ett kvitto på att någon har lyckats. Men, beroende på vilken tidspreferens olika personer har, kan begreppet ”att lyckas” ha helt olika innebörd för olika personer. Vissa kanske helt enkelt har värderat några öl på krogen med polarna, framför att sitta hemma och plugga till en tenta, eller att gå på en extra kvällskurs i företagsekonomi. Kan man då säga att de personerna, som utifrån sina preferenser, har gjort rationella val i livet inte har lyckats?

Den andra argumentet, att fria marknader bygger på att alla har samma information, tycker jag också är en felaktig invändning.
Det är som att säga att fria marknader inte kan fungera eftersom alla inte har lika mycket pengar, eller att alla inte har exakt samma produktiva förmåga.

Information har ett värde, eftersom tillgång till information är viktigt för att kunna fatta beslut.
Men är det egentligen ett problem? Och, viktigast av allt, är det ett problem som vi löser genom att införa restriktioner som gör marknaden mindre fri?

När information får ett värde så blir det efterfrågan på information. Det kommer att bli konkurrens om att erbjuda information och i den processen kommer de aktörer som kan erbjuda korrekt information till lägst pris att belönas. En fri marknad, även för information, kommer alltså att leda till en process som både ökar mängden tillgänglig information och dessutom pressar ned priset på information.
Om människor tycker att det blir svårt att sovra bland all information, så kommer det att dyka upp tjänster där någon erbjuder sig att stå för att sortera, kategorisera och värdera all tillgänglig information. Den som gör det bäst kommer att tjäna pengar, och den som kommer med felaktig eller dyr information kommer att konkurreras ut.

Påfallande ofta saknar alla aktörer korrekt information. Helt enkelt för att det inte finns någon sådan. För att kunna göra en bra investering nu, så behöver man till exempel veta vad oljepriset kommer att vara om ett år. Om detta finns ingen information, utan det enda som finns är mer eller mindre underbyggda gissningar.
Med facit i hand kommer vi alla att veta, men med facit i hand går det inte att tjäna några pengar. Pengar kan den tjäna som lyckas gissa rätt och vågar tro så pass mycket på sin egen gissning att den satsar sina egna (eller lånade) pengar i en investering.

Marknadsekonomin bygger alltså på att olika människor värderar tillgänglig information olika. Hur skulle en modell som ska lösa problemet med att alla inte alltid har samma information fungera? Skulle man se till att ingen får agera förrän det är säkerställt att varenda människa på jorden har tillgång till samma information? Hur skulle man komma runt det faktum att olika människor värderar samma information olika?

En fri marknad är inte alls beroende av att alla har samma information. Den fungerar alldeles utmärkt ändå. Men en fri marknad kommer att skapa en efterfrågan och därmed ett utbud av nödvändig och väl förpackad information. Den som använder argumentet att en fri marknad inte kan fungera därför att alla inte har samma information måste svara på frågan om hur en alternativ lösning skulle se ut och hur en sådan skulle fungera.