Lögn och förbannad dikt

Det är så sjukt frustrerande att följa debatten i dessa dagar. Lösrykta halvsanningar blandas hejvilt till en häxblandning av argument som kan användas för att argumentera för nästan vad som helst.

Organisationen ”skiftet” som förut hette ”alliansfritt sverige”, som många av mina socialistiska kompisar verkar följa på Facebook, delade häromdagen en text om Glyfosat. ”Skiftet” lobbar för att frihandelsavtalet med USA inte ska komma till stånd och på något sätt används Glyfosat som argument.

För något år sedan kom en rapport om att Glyfosat skulle kunna orsaka cancer. När jag fick höra detta ringde jag till en forskare för att höra mig för vad studien hade kommit fram till.
Han berättade att det i princip handlade om att man i alla tidigare studier hade konstaterat att det var omöjligt att Glyfosat skulle kunna orsaka cancer (alltså, oavsett dos). Den nya studien visade att det sannolikt var så, att Glyfosat vid en oerhört stor dos kanske ändå skulle kunna öka risken för cancer. Studien visade alltså inte att Glyfosat i de koncentrationer som man kan tänkas exponeras för vid användningen skulle kunna orsaka cancer. Studien visade bara att det inte var omöjligt att Glyfosat skulle kunna orsaka cancer.

I dagarna publicerades ytterligare en studie som motsäger den förra studien:

 

http://www.ja.se/artikel/50655/who-och-fao-glyfosat-orsakar-sannolikt-inte-cancer.html

Så länge jag kan minnas, när diskussioner om växtskyddsmedels påstådda farlighet kommit upp, har jag möts av argument av den här typen:
”Ja ja, de säger att det inte är farligt. Men så har de alltid sagt, och sedan har det visat sig att det visst var farligt. Chefen på BT Kemi, drack Hormoslyr i TV på sjuttiotalet. Han dog nästan direkt efteråt.”

Jag vet inte hur många chefer på BT Kemi som druckit Hormoslyr i TV. Men åtminstone en har gjort det. Företagets danske VD Lars Foss, drack ett helt glas Hormoslyr i TV 1975.

Hur gick det då?

”Man talade i radio, i TV och på möten om att det inte var farligt, och man drack hormoslyr för att bevisa att det var ofarligt. De människorna lever inte i dag.”

Maggi Mikaelsson (v), debatt i riksdagen, 3 juni 1997

”Hormoslyr tillverkades av BT Kemi i Teckomatorp och företagets danske vd, Lars Foss, framträdde i tv och drack hormoslyr. Ett tag därefter avled han i cancer.”

Aftonbladet (2003)

Men det är inte sant. Det tar en sekund att kolla.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Foss

Lars Foss dog 31 år senare vid en ålder av 83 år.

Så, nej, de gubbar som på sjuttiotalet försökte bevisa hur ofarligt Hormoslyr var genom att dricka av det dog inte. Iallafall inte då och inte av att de drack Hormoslyr.

Sanningen är, tvärt emot vad många tror, att det i själva verket är de som hävdar att preparaten är livsfarliga som ljuger och försöker mörka sanningen.

Givetvis finns det stor anledning att vara försiktig och restriktiv vid användandet av kemiska bekämpningsmedel. Regelverken och praxis vid användandet är betydligt bättre idag än vad det var tidigare. Det är bra. Det finns ingen anledning att föra fram vårdslöst med dessa preparat. Men att med rena lögner skrämma livet ur folk för att uppnå politiska syften – det är ohederligt.

Men tyvärr verkar det fungera.

(Citaten ovan hittade jag på denna sida:  http://www.faktoider.nu/hormoslyr.html)