Lönar det sig att vara långsiktig i opinionsarbetet?

Jag tycker att man ska vara en aning försiktig med begreppen ”fake news” och ”alternativa fakta”.
Framför allt ”alternativa fakta” kan faktiskt tolkas som något som är helt normal och till och med bra.

(Här följer några stycken text där jag reder ut skillnaden mellan begreppen tes och hypotes. Den som vill spara lite tid kan hoppa över dessa och gå direkt till stycket som är markerat med *)

Kanske är det begreppsförvirringen kring orden tes och hypotes, som behöver redas ut.
Skillnaden mellan tes och hypotes, kan framstå som rent semantisk. Men för att ha en bra vetenskaplig process och därtill hörande debatt och diskussion, är det helt avgörande begrepp.
Bra forskning bör ha sin grund i ett, från början, neutralt förhållningssätt. Forskning handlar ju om att ta fram ny kunskap om saker som vi inte vet, och därför är det viktigt för resultatet att forskaren från början inte är färgad av en önskan om att utfallet ska bli på ett visst sätt.
Detta förhållningssätt beskrivs av ordet hypotes. En hypotes är alltså ett påstående som man misstänker är sant, men som man saknar bevis för. I forskningsprocessen samlar man på sig argument för att hypotesen håller. Men också argument som talar mot hypotesen. Det förekommer sällan att det helt och hållet saknas motstridiga argument. Det är viktigt att forskaren värderar fakta som talar för hypotesen på samma sätt som fakta som talar mot hypotesen.
En välvillig tolkning av begreppet ”alternativa fakta” – skulle alltså kunna vara att det handlar om de argument som strider mot en viss hypotes. Med den tolkningen är ”alternativa fakta”, helt avgörande och viktiga beståndsdelar i en bra vetenskaplig process.

Om forskningen leder fram till en slutsats att det går att bevisa att hypotesen håller, så ska forskaren försvara sin slutsats.
I en sådan debatt förändras hans eller hennes förhållningssätt. Nu har hypotesen förvandlats till en tes. En tes är, till skillnad från en hypotes, en teori som någon håller och försvarar med olika argument.
Man kanske kan säga att en tanke är en hypotes innan man själv har bestämt sig för vad man tycker – när man har en debatt med sig själv om vad som är rätt och fel. Så snart man har bestämt sig och vill övertyga andra om vad som är rätt och fel, så har hypotesen förvandlats till en tes.

* Om alternativa fakta är viktiga för en bra vetenskaplig process, så är rena lögner rent skadliga. De är skadliga, inte bara om de förekommer i forskningen, utan framför allt i debatt och diskussion. Om rena lögner förekommer, och om de som argument värderas lika högt och får lika stort inflytande som fakta, så innebär det att det tar längre tid innan vi gemensamt kan komma fram till beslut som är bra och som leder utvecklingen framåt.

Efter drygt tio år som förtroendevald inom LRF, har jag reflekterat över hur mycket tid jag ägnat åt att bemöta rena lögner och hur lite tid jag har ägnat åt intellektuellt hederliga diskussioner om de verkliga sakförhållandena.

Jag, och hela organisationen, har en stark övertygelse om att det långsiktigt är bäst att försöka komma med välgrundade argument som har vetenskapligt stöd.
Men – och det är viktigt att påpeka – jag företräder en intresseorganisation. Det innebär att jag inte är forskare och därmed inte förhåller mig neutral. Jag argumenterar för teser, jag undersöker inte hypoteser.

Det har dock blivit mer och mer utmanande att hålla fast vid principen om att inte slira på sanningen. Man kan fråga sig hur länge man ska behöva vänta på ”skördetid” för det långsiktiga förtroende vi hoppas skapa genom vårt förhållningssätt.
Hittills känns det nämligen som att ett mer kortsiktigt förhållningssätt har lönat sig bättre.
Många medlemmar misströstar när de uppfattar det som att utvecklingen inte går i rätt riktning och att våra ”motståndare” ständigt vinner mark. Röster höjs för att även vi måste ändra arbetssätt.

Jag förstår det mycket väl. Det verkar onekligen vara väldigt effektivt att ljuga. Hur obegripligt det än verkar.

Jag skulle kunna ta en mängd exempel, men jag nöjer mig med ett.

Här om veckan publicerade Svenska Dagbladet en intervju med företrädare för Naturskyddsföreningen och Greenpeace:
https://www.svd.se/regeringens-eu-seger-sagas-dolkstot-for-klimatet

Det är inte bara skogsbruket som får osaklig kritik, utan även de svenska politiker som var med och röstade i europaparlamentet.

Artikeln består nästan uteslutande av ”fake news” och ”alternativa fakta” (i bemärkelsen rena lögner). Om vi i LRF skulle ha ljugit på det här sättet så skulle antagligen vårt förtroende hos politiker, media och allmänheten vara fullständigt ruinerat.
Men, en annan logik verkar råda när det gäller dessa organisationer. De har på ett helt obegripligt sätt lyckats skapa ett så grundmurat förtroende hos politikerna att de får möjlighet att direkt formulera förslag som regeringen tar som sina egna.

När budgeten presenterades för några veckor sedan, släppte miljöminister Karolina Skog (MP) nyheten om att pengar ska satsas på inventeringar av nyckelbiotoper.
I en intervju i Altinget står det bland annat så här:

”Naturskyddsföreningens förslag

Idén att genomföra en inventering kommer inte från regeringen, utan från Naturskyddsföreningen, enligt Karolina Skog.
– De är värda cred för det. Vi håller med om att det här är en relevant sak att göra, säger hon.
Förslaget från Naturskyddsföreningen var en del av en skrivelse som miljöorganisationen skickade till regeringen i våras, detta var i samband med debatten kring Skogsstyrelsens kontroversiella beslut att pausa nyckelbiotopsinventeringen vid avverkningsanmälningar i nordvästra Sverige.”

Jag kan alltså förstå de medlemmar i LRF som, i desperation, tycker att vi måste andra förhållningssätt i vårt påverkanssarbete.
Men, jag tror trots allt att det vore dumt att göra det. Vi måste tro att sanningen segrar till slut. Vi har faktiskt inte bara ett ansvar för att driva frågor som gynnar våra medlemmars intresse – även om det är vårt huvudsakliga ändamål. Vi har även ett ansvar för att återupprätta ett förhållningssätt inför gemensamma utmaningar och framtida utveckling som baserar sig på saklighet och fakta.
Det är mer angeläget nu, än vad det har varit på länge.