Lönen är inte ett mått på människovärdet

Under Vasaloppshelgen hade jag förmånen att ha en amerikansk vasaloppsåkare boende hos mig.
Jag, som liksom många svenskar, är intresserad av amerikansk politik och jag tog givetvis chansen att mjölka så mycket information som möjligt ur min gäst.

Han var föga förvånad över Trumps framgångar. Folk är jäkligt trötta på vad många uppfattar som en dysfunktionell statsapparat i USA. Vissa av ledamöterna i kongressen har suttit där i 30 till 40 år! Trumps budskap om att sopa rent och göra om faller därför i god jord.

Det pågår också en debatt om minimilöner i USA. För i USA har man, till skillnad från Sverige, lagstadgade minimilöner. Minimilönen föreslås, om det inte redan har gjorts, höjas till 15 dollar per timme. McDonalds har varit ett populärt exempel på arbetsplatser som skulle behöva höja lönerna rejält om förslaget går igenom.

Men, säger min gäst, McDonalds har aldrig varit en arbetsplats där man förväntas kunna leva på sin lön. Det har varit en arbetsplats där ungdomar och studenter har jobbat extra för att kunna få lite extra pengar över till nöjen och kanske för att inte behöva lånefinansiera (eller låta sina föräldrar finansiera) sina studier.

McDonalds står inför två val här.
Antingen kan man med bibehållet antal anställda försöka höja priset på hamburgarna ut till kunderna så mycket att den nya högre lönenivån finansieras. Med tanke på att det är billigt att äta på McDonalds i USA så kommer det att vara svårt. De flesta som äter där gör det för att det, just det, är billigt. Här i Sverige är det inte speciellt billigt att äta på McDonalds, men tydligen är det det i USA.
Eller så kan man skära ner på antalet anställda.

Vilket alternativ tror ni att McDonalds väljer?

Självklart det senare. Redan nu börjar man ta fram automatiserade lösningar för beställningar. Det är egentligen onödigt att tala om för en människa att man vill ha en Big Mac och sedan låta den människan förmedla beställningen till köket och sedan ta emot betalningen. Allt detta går att automatisera – så klart. Genom att kunden själv klickar på en skärm med menyalternativen, adderar eller tar bort tillbehör och sedan drar sitt kort, så kan man lätt halvera personalstyrkan.

Dessutom – och det är lite men inte mycket svårare – går själva tillredandet av hamburgaren att automatisera. Ett löpande band där en robotarm lägger fram underdelen på brödet, en annan arm som sprutar på dressing, en stekt burgare som snyggt faller på plats och… ja, ni förstår.

Givetvis kommer McDonalds att finnas kvar och givetvis kommer folk att fortsätta att äta hamburgare. Skillnaden är att inte så många ungdomar och studenter kommer att jobba där. Frågan är då om man verkligen har gjort dessa lågavlönade människor en tjänst genom att höja minimilönen?

Tydligen har Annie Lööf anmälts för sitt förslag om att nyanlända ska kunna anställas under särskilda villkor som innebär en lägre lön. Även om lönen är betydligt högre än alternativet – det som ges i form av bidrag – så anser vissa att uttalandet strider mot idén om allas lika värde.

Men, inte mäts en persons värde i vilken lön den personen har? Ska ens personers värde diskuteras? Och i så fall, är verkligen lönen en bra måttstock? Jag talar hellre om alla personers lika värdighet. I princip betyder det, för mig, att ingen person kan få sina grundläggande negativa  mänskliga rättigheter kränkta. (Ni vet, rätten att inte bli dödad, bestulen eller förhindrad att yttra sig etc).

Lönen är inte ett mått på en människas värde. Lönen är ett mått på en persons produktivitet. Det vill säga, hur mycket värde en person adderar till en viss vara eller tjänst.
Här är det en väldigt stor skillnad mellan olika personer. En ung outbildad person utan yrkeserfarenhet kan sällan ha lika hög produktivitet som en högutbildad eller väldigt erfaren yrkesperson.

Eftersom olika varor och tjänster har olika värde, så har olika yrken och olika personer inom samma yrke olika värde. Personer som besitter en unik kompetens har ett högre värde än personer som inte gör det. Återigen, personerna i fråga har inte olika värdighet, de har olika värde beroende på vilket värde deras yrkesskicklighet adderar till en vara eller en tjänst.

 

En person som väljer att jobba för under 15 dollar/timme på McDonalds i USA kanske gör det för att den personen är tvungen. Kanske hade personen i fråga hellre sluppit, eller hellre jobbat någon annanstans. Men det är skillnad på att vara tvungen och att vara tvingad. En person som trots allt tar ett jobb på McDonalds för en låg lön, gör det därför att det är det bästa alternativet som står till buds. Personen måste rimligen göra bedömningen att den (lilla) lön som jobbet ger ändå gör att den personen får det bättre än om han eller hon inte hade jobbat där.

McDonalds har många anställda i USA, jag har sett siffror som säger att det är över 750 000 personer. Medellönen för en anställd på McDonalds är ca 8 dollar/timme.
Låt oss leka med tanken att McDonalds blev tvingade att betala 15 dollar/timme istället. Vad skulle en lösning som möjliggjorde att den halva av personalstyrkan som jobbar med att ta emot beställningar (jag antar att det är halva) kunde ersättas med en automatiserad lösning vara värd?

tja… Om halva personalstyrkan kunde avskedas så skulle en fördubbling av lönenivån kunna hanteras utan att hamburgarna skulle behöva bli dyrare. Alltså skulle försäljningen inte påverkas. Värdet av en sådan lösning skulle alltså vara 750 000/2*15 = 5,6 miljoner kronor per timme!

Den som jobbar med att ta fram en sådan lösning skapar alltså samma värde som 375 000 McDonalds-anställda skapar idag. Tyvärr, med resultatet att väldigt många inte kommer att kunna få sitt första jobb, kunna unna sig något extra under studieåren, kanske inte ens kunna finansiera sina studier.

Allt bara för att någon ville vara snäll och höja deras lön…