Min eld är den sjunde största i Sverige

I går presenterades Land Lantbruks 50-lista. Listan över vad och vilka som satte mest avtryck inom svenskt lantbruk 2015.

Först blev jag jätteglad när jag konstaterade att min granne Malin Sundin, som jag skrev lite om här, var placerad på tredje plats.

Sedan blev jag, minst sagt, förvånad när jag såg att jag var med på listan. Så högt upp som plats sju!

Man får nog ta listan med en nypa salt. Självklart har jag inte betytt mer för svenskt lantbruks utveckling under 2015 än LRF:s ordförande, landsbygdsministern, alla mina regionordförandekollegor, Stefan Ljungdahl på tidningen Jordbruksaktuellt och alla andra människor som i sina jobb och uppdrag varje dag jobbar med lantbrukets frågor .

Vissa verkar utan att synas, andra syns utan att verka.

Jag vill lyfta några personer som inte var med på listan lite extra.

Marianne Andersson, ordförande i LRF Skåne. De skånska bönderna har, med rätta och av tradition, oerhört höga krav och förväntningar på LRF. Marianne har under året gjort ett riktigt hästjobb i att vara närvarande på medlemsmöten, svarat på frågor, tagit emot kritik och skrivit debattartiklar. Dessutom har hon läst tusentals sidor material gällande vattendirektivet och arbetet i vattendelegationen för Södra Östersjöns vattendistrikt. 

Håkan Nilsson, ordförande i LRF Jämtland samt ordförande i LRF:s norrlandsgrupp. Håkan har oförtrutet arbetat med förändringarna i jordbruksstöden och då särskilt de stöd som rör norra Sverige specifikt. Massor med papper har lästs, kalkyler har analyserats, ett stort antal möten har det blivit. Håkan har, på jämtars vis, varit envis och bergfast. Trots att vi massor av gånger har fått höra att de förändringar vi har stridit för har varit omöjliga så har Håkan hållit fast vid sin och vår linje.
Igår kom regeringens beslut om utformningen av de nationella ersättningarna.
Jag kan säga att det blev så mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på. Det är enbart Håkan Nilssons förtjänst.

Alla som jobbar på LRF. Som tjänsteman på LRF är rollen verkligen sådan att man ska verka utan att synas. Men alla de som dagligen förser oss förtroendevalda med underlag, stöd och hjälp med allt mellan himmel och jord förtjänar också att vara med på listan över de som satt mest avtryck i lantbrukssverige.
I lördags kväll fick jag hjälp av Sara på Land.se med att rigga min insamling till musikhjälpen. Det är bara ett exempel på tjänstemän som ställer upp i vått och torrt.
När som helst på dygnet kan jag ringa vår ombudsman Lotta och be om hjälp eller råd. Pirjo, som också jobbar på LRF-kontoret i Sandviken har sett till att Dalarnas och Sveriges bönder har synts på skid-VM i falun och på Årets kocksemifinalen i Borlänge.
Jag har nästan vilken tid på dygnet som helst kunnat skicka ett utkast till artikel till vår kommunikatör Maria och fått den korrekturläst.

Det finns så många som gör så mycket. Givetvis är jag glad över att mitt bloggande har uppmärksammats och blivit väl mottaget. Men det känns nästan lite pinsamt att det här, som jag gör för mitt eget höga nöjes skull, har lett till att jag rankas som den sjunde mest inflytelserika personen i svenskt lantbruk.

Men visst är jag stolt. Stolt och glad.