Nej, det finns ingen svensk kultur

På regeringens stora kick-off inför det samlade grepp som nu ska tas för att hantera flyktingsituationen, så sades det tydligen att det dels inte är något nytt med invandring och att det inte finns någon inhemsk svensk kultur.

Just snyggt gjort, att på en konferens som ska så förbrödring och samarbetsvilja, välja att formulera rena självklarheter på ett så olyckligt sätt att man retar upp stora delar av befolkningen och bekräftar den bild som många inom de främlingsfientliga lägren har av den så kallade ”PK-eliten”.

För självklart finns det ingen ursprunglig inhemsk svensk kultur. Ingen tror att det var så, att det från början fanns ett obebyggt område i norr, där det förutom djupa skogar och grunda sjöar fanns en kultur. En kultur som liksom låg och väntade på att det skulle komma människor dit och anamma den.

Kulturen uppstår ju när man blandar faktorerna: människor, naturgivna förutsättningar och tid.
Kulturen skapas av människor, och den förändras i en process som tar tid. Förändringen sker genom att andra människor föds, eller flyttar in. Den förändras genom att människor som varit på resa, kommer tillbaka. Den förändras när politiken förändras så att de ekonomiska incitamenten förändras. Den förändras när utvecklingen tar ett snabbt eller långsamt språng.

Kulturen är inte så mycket materiella saker – julgranen, majstången etc – som det är det sätt på vilket vi förhåller oss till dessa saker. Kulturen är inte maträtterna i sig, utan vilket förhållande vi har till maträtterna. En portion tacos är inte kultur. Det faktum att vi har ett förhållande till tacos som säger att det är en mexikansk maträtt som man lämpligen äter på fredag kväll samtidigt som man ser på Fångarna på fortet med barnen – det är kultur.

När vi går på Dramaten för att se en föreställning, så är det inte det som föregår på scenen som är kulturen. Kulturen är att vi tycker att vi gör något kulturellt när vi går på Dramaten. Kulturen är vad vi gör i pausen, hur vi artigt hälsar på varandra genom ett leende och en nickning, hur vi får en aning handsvett när vi ska skaka hand med någon okänd, hur vi reagerar när vi råkar se Sven Wollter passera förbi.

Vi har tagit till oss företeelser och maträtter från andra länder i alla tider. Det ligger tydligen i den svenska kulturen att vara väldigt öppna för nya saker. Saker som vi anammar, förändrar och gör till våra egna. Ofta har dessa nya spännande saker inte kommit hit genom de människor som har kommit hit. Kåldolmarna kom inte till Sverige genom en stor inflyttning av turkar. Sushin kom inte som en följd av en stor japansk invandring och tacos kom inte hit med stora flyktingströmmar av mexikaner.

Så, nej, det finns ingen ursprunglig inhemsk svensk kultur. Men det finns en svensk kultur som ständigt förändras. Förändringen sker snabbt och långsamt samtidigt. Det kunde man ha sagt på regeringens konferens – på ett sätt som inte gjorde mer skada än nytta.

Bara det faktum att regeringen i Sverige kan ordna en konferens där det sägs att vi inte har någon svensk kultur – det är ett starkt bevis för att vi har en väldigt speciell svensk kultur.
Tilltron till att stora utmaningar och problem kan lösas, bara man ordnar en konferens – det är också ett tecken på att det finns en väldigt speciell svensk kultur.