Om glyfosat och varför det är fel att förbjuda det

Om någon skulle sagt, bara för något år sedan, att ogräsmedel innehållande glyfosat kanske skulle komma att förbjudas inom kort tid, så hade jag bara skakat på huvudet.
Jag skulle ha svarat att glyfosat skulle vara det sista av alla så kallade bekämpningsmedel som skulle förbjudas. När allt annat är förbjudet så skulle glyfosat finnas kvar. Anledningarna till att jag skulle ha svarat så, är två. Dels att glyfosat är det mest harmlösa hur både hälso- och miljösynpunkt och dels att det är en av de bärande pelarna i de metoder som blivit gängse i en stor del av jordbruket.

Egenskaperna hos glyfosat upptäcktes år 1970 av John E Franz när han arbetade på företaget Monsanto. 1974 lanserades Glyfosat av Monsanto under varumärket RoundUp och året efter godkändes det för användning i Sverige.
Monsantos patent gick ut år 2000 och det ledde (naturligtvis) till att priset sjönk tämligen drastiskt. Det lägre priset gjorde att användningen i Sverige ökade, från i genomsnitt ca 400 ton/år under perioden 1988-2000 och ca 650 ton/år under perioden 2000- 2015. (medelvärdena har jag beräknat utifrån en graf tagen ur denna presentation av kemikalieinspektionen: https://www.slu.se/globalassets/ew/org/inst/mom/fieldstations/uddevallakonf/2017/20-peter-bergkvist.pdf )

Glyfosat används i huvudsak för att bekämpa så kallade rot-ogräs. Det vill säga ogräs som sprids via rötterna och inte (enbart) via frön. Det vanligast förekommande och därför besvärligaste rotogräset är kvickrot (eller ”vitrot”), som sannolikt vållat bekymmer i liten skala för de flesta som någon gång försökt odla någonting i ett trädgårdsland.
Innan glyfosat fanns, användes klororganiska föreningar som såldes under varumärken som Klorex och Totex. Dessa bekämpningsmedel är förbjudna sedan länge men fortfarande hittar man rester av dessa långlivade preparat i miljön. Dessa preparat användes ofta av kommuner och privatpersoner på platser där det är olämpligt att använda bekämpningsmedel – till exempel på grusgångar och under stenläggningar på t.ex. torg. Anledningen till att sådan användning är extra olämplig är att det handlar om mark som inte är ”biologiskt aktiv” och dessutom hårdgjord så att regnvatten kan spola ner bekämpningsmedlet i vattendrag och brunnar.

I princip kan man säga att lantbrukarna har två alternativ när det kommer till att bekämpa rot-ogräs, som kvickrot, idag.
Antingen kan man använda glyfosat efter skörden eller före ett så kallat vallbrott, eller så får man använda mekanisk bekämpning. Mekanisk bekämpning innebär att man vid upprepade tillfällen bearbetar jorden med något redskap – en plog eller en harv.
Den mekaniska bekämpningen har två funktioner som verkar hämmande på ogräset. Dels drar man upp rötterna så att de hamnar på ytan och (förhoppningsvis) torkar och dör. Dels tvingar man ogräset att skjuta ett nytt skott. Varje gång roten skjuter ett nytt skott så går det åt energi som lagrats i roten. Efter ett antal bearbetningar har man tömt roten på energi och den klarar inte av att skjuta ett nytt skott.

Ur miljösynpunkt har den kemiska bekämpningen och den mekaniska bekämpningen olika för- och nackdelar. Det är här det blir lite komplicerat och det är en av anledningarna varför det inte är självklart att det vore bra att förbjuda användning av glyfosat.

Opinionen svänger snabbt när det gäller vad vi bönder ska, och inte ska, göra. Det är inte så många år sedan jag fick försvara varför vi bönder plöjer våra åkrar. År 2013 skriver t.ex. fältbiologerna om fördelarna med plöjningsfri odling:
https://www.faltbiologerna.se/faltbiologen/odla-utan-plojning
Här resonerar man helt korrekt om att en minskad jordbearbetning kan leda till en ökad användning av bekämpningsmedel – men artikeln verkar ändå tycka att fördelarna överväger nackdelarna.
Reducerad jordbearbetning har fördelar, till exempel för markstrukturen, daggmaskar, minskat näringsläckage, minskad risk för jorderosion etc.

Under hösten har jag ett par gånger fått frågor från journalister om vad det skulle innebära för bönderna om man förbjöd glyfosat. Jag har svarat på två olika sätt. Dels har jag sagt att det inte spelar någon roll för bönderna. Om jag bara ska odla den mat som jag själv behöver, så är det inga problem att göra det utan att använda någon typ av bekämpningsmedel. Frågan bör istället vara, vad det skulle innebära för alla dem som inte är bönder och som är beroende av att några få bönder kan producera så pass mycket mat att det finns så det räcker till alla och dessutom till ett förhållandevis lågt pris.
Dels har jag sagt att det skulle vara ungefär som att du (alltså den journalist som frågar) inte längre fick använda datorn i jobbet. Visst skulle det fungera även om man återgick till att skriva för hand eller på skrivmaskin. Men datorn har blivit en så pass integrerad del av arbetsprocessen att det skulle ändra hela det sätt på vilket jobbet utförs.
Möjligheten att använda glyfosat inom jordbruket har gjort att hela odlingssystem har byggts upp kring det. Om möjligheten till odlingssystem med direktsådd och reducerad jordbearbetning försvann, skulle det få väldigt stora konsekvenser. De bönder som investerat i en sådan produktionsmetod skulle behöva köpa fler och andra maskiner och redskap. Odlingen skulle bli betydligt mer arbetskrävande och sannolikt skulle bränsleförbrukningen gå upp. Det skulle vara svårt att hinna med att odla större arealer.
Ett europeiskt förbud skulle minska den internationella konkurrenskraften för jordbruket och risken för att till exempel spannmål från delar av världen där glyfosat fortfarande är tillåtet skulle importeras i större omfattning, är uppenbar. En sådan utveckling skulle vara negativ ur både ekonomisk och miljömässigt perspektiv.
Ett förbud mot glyfosat skulle sannolikt tvinga fram en mer intensiv jordbearbetning med ökat näringsläckage, ökad risk för jorderosion och ökad dieselförbrukning som följd.

De som ska besluta om ett eventuellt förbud måste alltså väga fördelar mot nackdelar. Vad vinner vi och vad förlorar vi, på ett förbud? Finns det verkligen vetenskapligt stöd för att nackdelarna med glyfosat är så stora att det motiverar ett förbud, givet de nackdelar som ett sådant förbud skulle innebära.

Jag kan inte se att ett sådant vetenskapligt stöd finns idag och därför har jag inga problem att argumentera för att det är fel att förbjuda användning av glyfosat.