Omfördelar marknaden välståndet?

Jag är precis uppe i en tankeprocess som jag dels känner att jag måste formulera i text för att kunna gå vidare med och dels behöver lite feedback på – av samma anledning.

En god vän till mig brukar säga såhär: Om vi skulle samla all världens rikedom och sedan dela ut den igen till alla så att alla fick exakt lika mycket – då skulle det bara vara en fråga om (kort) tid innan rikedomarna var ojämnt fördelade igen. Vissa skulle spara, vissa skulle konsumera och vissa skulle satsa sina pengar på bra eller dåliga investeringar.
Det här ledde mig in på tankar om den fria marknaden – om denna verkligen omfördelar välståndet.

Staten och centralbankerna kan, som bekant, aldrig skapa en nettoökning av välståndet. Dessa två instanser i samhället kan bara omfördela välståndet. Centralbankerna kan – som de gör nu – omfördela välstånd från de som sparar till utgifter i framtiden, till exempel genom pensionssparande, till de som har möjlighet att låna billigt för olika typer av konsumtion.
Staten kan genom skatter och bidrag ta pengar från vissa grupper i samhället och ge till andra grupper.

Men den fria marknaden – eller kapitalismen – kan den verkligen omfördela välstånd?

En typ av ”händelse” som kan ske på en fri marknad är att två personer gör upp en affär. Den ena personen köper någonting av den andra personen. Den första personen ger den andra personen en vara eller en tjänst och den andra personen ger den första personen en viss summa pengar i utbyte. Har det då skett en omfördelning av välståndet?

Njae, egentligen inte. Givet att affären görs upp mellan två parter som agerar frivilligt så har ju båda partnerna tjänat på affären. Den ena personen har fått en vara eller en tjänst som den hellre vill ha än de pengar han eller hon betalar. Den andra personen har bytt en vara eller tjänst mot en så stor summa pengar att den (summan pengar) överstiger personens uppfattning om värdet på varan eller tjänsten.

Det är alltså, som jag ser det, fel att prata om att välståndet har omfördelats när affärer görs på en fri marknad.

En annan typ av ”händelse” som kan ske på en fri marknad är att två olika personer bestämmer sig för att investera i två lika eller två olika riskfyllda projekt. En person kanske satsar sina sista slantar på att investera i ett bageri och en annan person investerar i en industri som tillverkar sängar.

Bageriet visar sig bli en god investering som förräntar det satsade kapitalet. Många anser att han eller hon bakar stadens bästa bröd och därför går affärerna lysande.
Sängfabriken visar sig dock vara en katastrof. Sängarna blev helt enkelt inte bra och dessutom var de väldigt dyra att tillverka. Sängfabriken går i konkurs och sängfabrikanten blir fattig.

Har det skett någon omfördelning av välstånd här?

Njae, egentligen inte. Det ska mycket till för att argumentera för att bagarens framgång villkorades av sängfabrikantens misslyckande. Det var inte för att bagaren bakade så goda bullar som sängfabrikanten inte sålde några sängar.
Bagarens vinst skapades av att han eller hon lyckades kombinera kapital och arbete på ett sådant sätt att produkten var mer värd än dess beståndsdelar. Mellanskillnaden blev räntan på investeringen.

Sängfabrikanten har skapat en produkt som var mindre värd än dess beståndsdelar, därför blev det ingen förräntning av det satsade kapitalet. Här skulle man kunna hävda att en viss omfördelning har skett. Inte mellan bagaren och sängfabrikanten utan mellan sängfabrikanten och alla de personer som kunde ha satsat i projekt och investeringar som hade kunnat göras med det kapital som förstördes när det satsades i sängfabriken. Men, ingen kunde ju med säkerhet veta på förhand att sängfabriken skulle gå så dåligt och ingen kan med säkerhet veta vilka andra projekt som hade kunnat gå bättre. Så, jag skulle nog ha svårt att hävda att sängfabrikens konkurs innebar en omfördelning av kapital från någon till någon annan.
I fallet med bageriet så skapades välstånd och i fallet med sängfabriken så förbrukades en del kapital. Men ingen omfördelning skedde i ordets rätta bemärkelse.

Dessa två olika händelser – när varor byter ägare och när kapital satsas på riskfyllda projekt – är alltså inte händelser som omfördelar välstånd.

Två människor som frivilligt handlar med varandra skapar välstånd eftersom båda parterna får det bättre (enligt sina egna preferenser) efter att affären har blivit genomförd.
Så länge vinsterna hos de investeringar som blir lyckosamma, överstiger förlusterna i de investeringar som misslyckas så skapas också en nettoökning av välståndet.

Att kapitalismen och den fria marknaden skulle vara något som i första hand omfördelar välstånd är alltså, enligt detta resonemang, en felaktig uppfattning. Det som händer är istället att det sker en nettoökning av välståndet i ett samhälle som lever enligt dessa principer.