Omfördelar marknaden välståndet? Fortsättning

Jag har tänkte lite ytterligare på frågan om marknaden och kapitalismen verkligen omfördelar välstånd.
Normalt när jag skriver artiklar så brukar jag hålla själva tankeprocessen för mig själv. När jag har tänkt färdigt så skriver jag något. Men, i det här lilla experimentet så skriver jag medans tankeprocessen fortfarande pågår. Första inlägget kan ni läsa här:

https://blogg.land.se/bonde-pa-riktigt/omfordelar-marknaden-valstandet/

Självklart sker det en omfördelning av välstånd mellan olika grupper i samhället när man går från ett ekonomiskt system till ett annat.
Om en ekonomi går från att vara en socialistisk planekonomi där staten äger produktionsmedlen till att bli en marknadsekonomi, sker givetvis en omfördelning av välståndet.

Det beror helt enkelt på att de olika ekonomiska systemen har helt olika incitament. Det vill säga, belönar olika typer av agerande. I en reglerad ekonomi, med en skattefinansierad statsapparat finns det möjligheter att tjäna pengar, som inte finns på en fri marknad. Staten är ju, i sin konstruktion, sådan att den med tvång kan ta pengar via skatt. På en fri marknad är det enda sättet att få pengar från någon annan, att erbjuda något i utbyte mot pengarna, något som den andra personen värderar högre än pengarna.
Staten har också möjlighet att genom lagstiftning ge olika privata aktörer vissa privilegier. Det brukar kallas för ”regleringar av marknaden” och är allmänt betraktat som något bra. I själva verket är varje typ av reglering ett privilegium för vissa aktörer. Staten kan till exempel införa en standard för hur en viss produkt ska vara beskaffad. Det ger ett privilegium till de som tillverkar produkter av precis den standarden. Dessa producenter har alltså möjlighet att tjäna mer pengar än vad de hade haft om inte regleringen hade införts.
De människor som arbetar med att kontrollera att regleringarna efterlevs eller arbetar med de juridiska processer som brukar uppkomma i samband med meningsskiljaktigheter kring regleringarna, tjänar också pengar på regleringen.

Om ekonomin går från detta tillstånd, till en helt fri marknadsekonomi så kommer välståndet att omfördelas. Alla de producenter som levt gott av att – så att säga – vara på rätt sida av regleringen, kommer att utsättas för konkurrens från andra aktörer vilket sänker deras vinster. Alla de människor om på olika sätt varit inblandade i att ”sköta” systemet av regleringar kommer att bli utan jobb. Dessa grupper kommer att få en – åtminstone tillfällig – sänkning av sitt relativa välstånd. De som, på grund av regleringarna, tidigare inte har fått marknadstillträde kommer att se en ökning av sitt relativa välstånd.

Det kanske mest uppenbara exemplet är avskaffandet av en tull eller annat handelshinder. Självklart skulle, till exempel, kubanska fruktodlare gynnas på bekostnad av amerikanska fruktodlare om Kuba och USA införde frihandel.

 

Den fria marknaden omfördelar dagligen välståndet mellan olika producenter. Konkurrensen på marknaden handlar om vilken producent som till lägsta pris kan tillgodose flest antal konsumenters behov och subjektiva preferenser. Om en ny producent dyker upp på marknaden som har en produkt som bättre tillfredsställer konsumenternas behov så kommer välståndet att omfördelas – från alla andra producenter som ser sina vinster falla, till den nya producenten.

 

Jag har fått en fråga om vad jag menar med en helt fri marknad.

När två vuxna människor frivilligt kan byta varor och tjänster med varandra, oavsett vilka de är och var de råkar bo, så är det en fri marknad. Den fria marknaden innebär alltså att ingen tredje part, som inte är direkt berörd av affären, kan förhindra den. Ingen tredje part kan heller kräva en viss andel av köpeskillingen.
Givetvis kan det vara tillfällen då en tredje part kan vara inblandad, men det kan bara ske om den parten skapar nytta för de båda andra parterna. Jag tänker på olika typer av mellanhänder.

Jag är producent av livsmedel. Mina kunder är de som köper livsmedel. Men både jag och mina kunder tjänar på att det finns olika typer av mellanhänder. Det finns någon som förädlar mina produkter – till exempel gör pasta av det spannmål jag odlar. Det finns de som samlar utbudet av livsmedel till ett ställe så att konsumenten inte behöver åka till en massa olika ställen för att handla. Livsmedelsbutiker kallas det, och dessa är ytterligare en av alla mellanhänder i affärsuppgörelsen mellan mig och mina kunder.
De flesta av dessa mellanhänder skapar alltså nytta för både mig och för mina kunder. Så länge de gör det, är deras närvaro inget som strider mot den fria marknadens princip.