Pojken på stranden ger oss en ny start.

Visst är det frustrerande att inte nå fram. Trots övertygande logiskt resonemang och stöd av fakta och statistik, så lyckas du inte övertyga. Personen på andra sidan köksbordet eller vid en datorskärm på andra sidan bredbandet förstår inte och vidhåller sin uppfattning utan att egentligen ha fakta och statistik.

Jag tänker mig att argumentation är ett logiskt resonemang ungefär som ett matematiskt bevis. I sådana bevis börjar man med något som alla kan vara överens om är sant. Det kan vara en slutsats som tidigare har bevisats eller något annat som det inte råder någon tveksamhet kring. Nästa steg är att vara överens om att de verktyg som ska användas i bevisföringen är giltiga och att alla är överens om hur de ska och får användas.
Sedan är bevisföringen egentligen bara en praktisk fråga som bygger på korrekta logiska steg och korrekt använda verktyg.

Vi låter antalet apelsiner som ligger i en korg representeras av bokstaven A och antalet bananer som ligger i en annan korg av bokstaven B. Vi konstaterar att det finns fler apelsiner än bananer, ett samband som skrivs A > B.
Om antalet citroner (C) i en annan korg är färre än antalet bananer (B) så skriver vi detta samband såhär: C < B. Det här är utgångspunkten för den logiska slutsats vi snart ska dra. Alla som vill, kan kontrollräkna och konstatera att det stämmer att A > B och att C < B. Nu är det lätt att med ett logiskt resonemang visa att det också gäller att A > C, alltså att antalet apelsiner måste vara fler än antalet citroner. Ingen kan hävda motsatsen, det blir inget bråk och inga kontroverser.

När vi inte kommer överens så är det påfallande ofta så att vi tror att det är den logiska bevisföringen och argumentationen som det är fel på. Vi upprepar våra slutsatser, vårt logiska resonemang, vi pekar på fakta och på statistik – men ändå övertygar vi inte vår meningsmotståndare.
Är personen på andra sidan bordet dum i huvudet? Kan han eller hon inte läsa och förstå siffror och statistik? Har personen gjort en tankevurpa? Ska vi be Hans Rosling att komma och presentera statistiken så att alla, även personen som du diskuterar med, förstår?

Ibland, men ganska sällan, är det faktiskt tekniska detaljer i det logiska resonemanget som är orsak till meningsskiljaktigheterna. Det är lätt att åtgärda, det behövs bara en pedagogisk förklaring kombinerat med ett samtalsklimat som gör att den person som hade fel kan ändra sig utan att tappa ansiktet allt för mycket.

Men oftast när man inte kommer överens så beror det inte på logiken utan på de grundläggande antagandena som logiken vilar på.
Två personer får samma vägbeskrivning: ”ta första vägen till höger, fortsätt rakt fram, ta sedan tredje vägen till vänster”. Dessa två personer kommer att nå samma mål, förutsatt att de kan räkna till tre och skilja på höger och vänster. Men om de inte startar på samma ställe spelar det ingen roll att de båda följer vägbeskrivningen, de kommer ändå att nå olika mål.

Jag och en god vän diskuterade vad som skapade vårt välstånd i Sverige. Jag hävdar att det var att vi hade ett förhållandevis fritt och kapitalistiskt land i slutet på 1800-talet. Han hävdade att det var införandet av folkskolan. Folkskolan gjorde att utbildningsnivån höjdes så att vi kunde skapa alla de företag och innovationer som lade grunden till välståndet.
Vi är blir inte överens eftersom vi inte kan enas om det var välståndet som skapade folkskolan eller folkskolan som skapade välståndet. Jag hävdar att det hade varit omöjligt att införa en folkskola om landet hade varit så fattigt att barnen hade varit tvungna att vara hemma och jobba.
De här olika uppfattningarna gör att vi inte kan komma överens om vad som krävs för att höja välståndet i världens fattigaste länder. Han hävdar att man måste se till att alla barn i dessa länder ska få gå i skola och jag hävdar att man måste börja med att involvera dessa länder i vårt ekonomiska system av globaliserad handel först. När de får vara med och producera varor och tjänster så kommer deras välstånd att öka, så att de kan ha ha sina barn i skolan. Vi har olika utgångspunkt för våra resonemang.

Det cirkulerar olika varianter på bilder med samma tema: En bild på en indian, same eller aborigin med texten: ”Jasså, du är mot invandring? När sticker du?”.
Budskapet är klockrent enkelt, ingen av oss var först i de länder i vilka vi nu bor. Om vi hade rätten att flytta hit, varför ska då inte andra få samma rätt?

Men ändå övertygas inte alla. Vad beror det på? Kan det kanske bero på att några läser ett annat budskap än det som är utskrivet i den populära virala bilden?
”Jasså, du är mot invandring? Klokt, det skulle vi också ha varit”

Vi kan diskutera invandring, flyktingströmmar, och integration hur mycket vi vill utan att komma någonstans, så länge vi har så olika utgångspunkt för resonemangen. Det är omöjligt att blunda för alla de positiva effekter som följer med invandring, förutom det självklara i att hjälpa människor i nöd.

Samtidigt kan ingen förneka att de urbefolkningar som får ge röst åt de virala budskapen på internet faktiskt blev illa behandlade av de nya kolonisatörerna. De fråntogs rätten att utöva sin kultur, de berövades på landområden och de sattes i reservat.

Beroende på vilken av dessa utgångspunkter man har för sitt resonemang och sitt ställningstagande så kommer man till olika slutsatser. Det här kan inte ens Hans Rosling, med sin pedagogiskt förklarade statistik ändra på.

Bilden på pojken som drunknat, har inget med logik och statistik att göra. Bilden berör oss på ett djupare plan. Bilden förflyttar utgångspunkten för resonemangen. Kanske har den gjort att fler av oss börjar våra inre logiska resonemang från en annan startpunkt. För, som jag har försökt visa i den här texten, så är det var man startar som avgör vart man slutligen går i mål.