Rättigheter och skyldigheter

24 augusti, 2015
Kategori:

”Det är väl för fan ingen mänsklig rättighet att få producera mjölk” – sade en vän till mig när vi diskuterade mjölkkrisen i går.
Idag har jag kört traktor hela dagen och då passade jag på att tänka lite på det han sa – och ja, det är en mänsklig rättighet att få producera mjölk om man vill. Men det är ingen mänsklig rättighet att få mjölken såld – för det skulle innebära att andra människor var tvingade att köpa mjölken.  Det här ledde mig in på tankar om rättigheter och skyldigheter.

Jag vet att det finns olika listor över mänskliga rättigheter, bland annat har väl FN en sådan förteckning.
Men jag roade mig med att själv fundera på vilka de grundläggande rättigheterna skulle kunna vara.

Jag tänkte att någons rättighet samtidigt innebär någon annan skyldighet. De grundläggande rättigheterna måste alltså utformas så, att de skyldigheter de för med sig, i sin tur inte strider mot någon rättighet. Det kanske låter komplicerat, men det är det inte.
Om vi leker med tanken att det är en mänsklig rättighet att ha ett jobb, så innebär det ju samtidigt att det är en mänsklig skyldighet att ge någon ett jobb. Det är ett resonemang som faller på sin egen orimlighet, då jag inte samtidigt kan ha rätten att ha ett jobb och skyldigheten att ge någon annan ett jobb.

Men ändå måste mänskliga rättigheter innebära skyldigheter. Skyldigheter är förknippade med tvång. Är man skyldig att göra något så innebär ju det att man är tvingad.
Här tänker jag att det är skillnad på att tvinga någon att göra någonting och att tvinga någon att inte göra någonting. Återigen komplicerat, men ändå inte. Det är inte samma sak att tvinga någon att rädda livet på någon som håller på att drunkna och att tvinga någon att avstå från att dränka någon annan.

Det är rimligt att en mänsklig rättighet är rätten till liv. Det innebär inte att jag har rätt att inte dö – det är ju oundvikligt förr eller senare. Men rätten till liv innebär rätten att inte bli dödad. Att rätten till liv, i den bemärkelsen, innebär en skyldighet att låta bli att döda andra – det känns vettigt. Så länge inte de mänskliga rättigheterna innefattar rätten att döda andra – så finns det ingen konflikt med rätten till liv, alltså rätten att inte bli dödad.

Rätten till liv är nära kopplad till rätten till sin egen kropp. Ingen ska få tvinga någon att använda sin egen kropp till något som man inte vill. Det borde alltså vara en mänsklig rättighet att slippa vara någons slav.
Här är det nog, tänker jag, viktigt att hålla isär begreppen ”vara tvingad till” och ”vara tvungen”. De flesta av oss är ju tvungna att jobba för att få en lön så att vi kan köpa mat, till exempel. Men det är inte samma sak som att någon tvingar någon annan att jobba. Det är alltså skillnad på om tvånget kommer från de egna behoven, eller om de kommer från någon annan person.

När jag har rätten att inte bli dödad och rätten att få använda min kropp till vad jag vill (utom att döda och förslava andra människor), så är det rimligt att jag även har rätten till det jag använder min egen kropp för att skapa.
Yttrandefrihet, tryckfrihet och religionsfrihet kommer från den här rättigheten. Jag äger rätten att med mina stämband och min mun uttrycka vilka ord jag vill. Jag äger rätten att formulera ord och tankar i skrift. Jag äger också rätten att med mina tankar formulera en trosuppfattning.

Om jag – för att ta ett exempel – använder min egen kropp för att tälja en dalahäst, så äger jag dalahästen när den är klar. Om någon annan skulle säga att de äger dalahästen, eller en del av dalahästen, så innebär det ju i princip ett brott mot rätten till min egen kropp. Om någon hävdar att de har rätt till halva dalahästen så innebär det ju att de hävdar att de hade rätten till halva min kropp under den tid jag täljde dalahästen.
Det här resonemanget är giltigt så länge jag inte är anställd för att tälja dalahästar. Då har jag  ju ”hyrt ut” min kropp, min tid och min kunskap till någon i utbyte mot lön.

Av ovanstående resonemang kommer jag fram till att det borde vara en mänsklig rättighet att inte bli bestulen på egendom. Det gäller både egendom som jag har skapat själv och egendom som jag har förvärvat genom att använda de pengar jag tjänat då jag har sålt någonting som jag har skapat själv.
Om jag säljer 10 dalahästar som jag har har gjort, och använder pengarna för att köpa ett par nya skor, så äger jag skorna lika mycket som jag ägde dalahästarna.

Jag var ganska nöjd där i traktorn när jag kommit fram till dessa grundläggande rättigheter – rätten att inte bli dödad, rätten att inte tas som slav och rätten att inte bli bestulen. Det känns rimligt att tvinga människor att avstå från att mörda, förslava och stjäla.

Jag tror att dessa rättigheter brukar kallas för ”negativa rättigheter” därför att det är rätten att slippa bli utsatt för vissa saker. Det finns de som hävdar att vi människor också ska ha så kallade ”positiva rättigheter” – rätt till jobb, rätt till utbildning och till och med rätt till heltid etc.

Men när jag tänker på det så kan jag inte se att dessa positiva rättigheter, och de skyldigheter de innebär, kan vara förenliga med de negativa rättigheterna.

Om jag har rätt till jobb, så innebär det ju att jag har rätt att tvinga någon att ge mig ett jobb. Om jag har rätt till utbildning så innebär det att jag kan tvinga någon att mot sin vilja betala för min utbildning.

När jag tänker på de konsekvenser en strikt tillämpning av de negativa rättigheterna innebär, så blir det väldigt utmanande.
För vad innebär det egentligen om, till exempel, en majoritet av de röstberättigade i Sverige bestämmer sig för att börja beskatta tillverkningen av dalahästar? Säg att de bestämmer att 50% av intäkterna från dalahästförsäljningen ska betalas i skatt. Innebär inte det att jag som dalahästtillverkare är förslavad till 50%, eller iallafall att jag blir bestulen på 50% av mina dalahästar?

Det är skillnad på att, av egen fri vilja, betala för någons utbildning och att tvingas till att göra det. Innebär staten, och den rätt den har att beskatta medborgarna, ett brott mot de grundläggande negativa rättigheterna som verkade så självklara vid en första anblick? Är det okej att göra avsteg från dessa rättigheter därför att tillräckligt många anser att det görs för en ”god sak”?

Ungefär här var jag klar med dagens sysslor på åkern. Jag kom inte längre, det blev lite för jobbigt. I morgon ska jag tänka på något annat, tror jag.

Jag och mina åkrar - en kärlekshistoria
Höstvete del 3 (20:e augusti)