Skatt är stöld och kött är mord

Det är en ständigt pågående debatt mellan djurbönder och (vissa) veganer. Jag följer den lite på distans via facebookvänner. Jag brukar hålla mig borta från dessa diskussioner då konflikten många gånger bygger på olika moraluppfattningar. Den som har en väl genomtänkt moraluppfattning är svår att övertyga om att ändra denna och frågan är om det ens är värt mödan att ge sig in i sådana diskussioner.
I de fall jag brukar argumentera så handlar det om uppfattningen att djur i lantbruket, generellt sett, lider. Där tycker jag mig ha stöd för att så inte är fallet. Men, som sagt, när frågan är rent moralisk så finns det inga sakargument att anföra.

De flesta av oss delar uppfattningen att det är fel att döda andra människor. Vi kan acceptera det, om det sker i självförsvar och då alla andra tänkbara alternativ är uttömda.
Några av oss kommer fram till att denna moral även ska appliceras i vår relation till djur. Alltså, att det den handling som tar livet av ett djur är lika moraliskt förkastlig som om den tar livet av en annan människa.

Jag kan förstå de rent moralfilosofiska argumenten för att det är fel att döda djur. Motargumenten blir många gånger ganska tunna och tveksamma: ”Vi har alltid gjort så”, ”Djur har inte samma intellektuella förmåga som människor”, ”Vi är köttätare, vi behöver köttet” etc etc.

Det finns massor av handlingar som vi alltid har gjort, som för den delen inte är moraliskt acceptabla. Troligtvis har det alltid förekommit våldtäkter, men ändå är det förbjudet och något som vi ser som ett felaktigt beteende.
Vi kan lätt tänka oss människor som på grund av låg ålder eller skador på hjärnan, kan sägas ha samma intellektuella förmåga som ett djur – ändå skulle vi för den delen inte komma på tanken att döda dem. Därför faller också det argumentet.
Visst går det att hävda att det är naturligt för oss att äta kött och att vissa, till exempel inuiter, saknar alternativ. Men, uppenbarligen, går det att överleva på en vegansk kost (även om det kräver en hel del planering och noggrannhet för att få i sig alla nödvändiga näringsämnen).

Jag själv tänker att det som ger mig rätten att döda ett djur och äta upp det är det enkla faktum att djur är djur och människor är människor. Jag drar helt enkelt en gräns mellan människor och djur och anser att samma moraliska lagar inte kan gälla min relation till djur som till andra människor. Jag håller till exempel inte den älg som springer ut framför min bil på ett vårdslöst sätt, som ansvarig för sina handlingar. Jag inleder inte en rättsprocess där jag kräver att älgen ska stå för de skador som min bil fick när jag var tvungen att väja ned i diket. Jag gör alltså skillnad på människor och djur.

Jag är medveten om att alla inte resonerar som jag. Jag har heller inga problem med det. Var och en måste få bli salig på sin fason.

Jag har flera bekanta som anser att kött är mord. Jag har ännu fler bekanta som anser att skatt är stöld. (Det här är nog inte statistiskt signifikant för befolkningen utan säger nog mer om min bekantskapskrets än om befolkningen i helhet).

Stöld innebär ju att man tar någonting ifrån någon annan mot dess vilja. Det finns olika varianter på stöld. Antingen sker stölden utan att den bestulne märker det (en fickstöld eller ett inbrott t.ex.) eller så sker det under våld eller hot om våld (då brukar det kallas för rån eller utpressning).
Eftersom det inte är frivilligt att betala skatt och därför att den som inte betalar skatt utsätts för någon typ av våld (man kan bli frihetsberövad t.ex.) så ser alltså några av mina kompisar ingen skillnad på skatt och stöld.
Precis som veganvännerna inte ser någon skillnad på slakt och mord.

När vi nu adderar ytterligare en moralisk fråga till dessa två, så blir det ännu knepigare.

Jag tror att vi alla anser att vi bör ingripa om vi ser att någon håller på att bli mördad eller rånad. Att inte göra det och titta åt ett annat håll, anses vara moraliskt fel av de flesta. Jag tror att många av oss också skulle tycka att det var acceptabelt att bryta mot någon annan lag för att förhindra det brott som håller på att begås. Om vi hörde att grannen höll på att slå ihjäl sin partner så skulle vi nog inte tveka att slå sönder dennes ytterdörr för att ta oss in för att avbryta mordet.

Hur ska då den som anser att kött är mord och den som anser att skatt är stöld göra när de ser att detta (enligt dem) pågår hela tiden.

Ska man bli djurrättsaktivist och försöka frita hönor, kor och grisar? Ska man slå sönder fönsterrutorna på skatteverkets kontor?

Det hela kokar ner till om det är rätt att ta lagen i egna händer för att förhindra det som man själv, men inte majoriteten, anser vara en grovt kriminell handling.

Jag har svårt att tänka mig att ett samhälle skulle fungera om var och en fick utforma sin egen lagtolkning utifrån de egna moraliska preferenserna.

Får jag bakbinda rektorn på min sons skola för att frita min son, bara för att jag anser att skolplikten i själva verket sätter min son i någon form av fångenskap? Får jag släppa ut grannens hund ur hundgården bara för att jag anser att hunden sitter oskyldig i fängelse?

Om alla gjorde sin egen moraluppfattning till lag så skulle troligtvis samhällsbygget haverera tämligen fort. Vi kan helt enkelt inte acceptera att människor gör inbrott i ladugårdar, saboterar skatteverkets kontor, bakhinder rektorer eller släpper ut hundar – bara för att de själva anser att det är rätt.