Snart vår

När jag var yngre var det här en tid när jag oroligt vankade av och an hemma på gården. Jag var så fruktansvärt sugen på att komma igång med vårbruket – vilket ofta ledde till att jag var ute och provade att köra på åkrarna alldeles för tidigt. En mängd fastkörningar blev priset jag fick betala.

Med tiden har jag kommit att mer och mer gruva mig och oroa mig inför vårbruket och hela växtodlingssäsongen. Kommer det att bli ett besvärligt år med slagregn eller torka? Kommer jag att få ihop livspusslet så att jag hinner göra allt i tid och ändå kunna baxa in möten och godnattsaga med sonen?

Jag har iallafall förberedd det mesta inför årets vårbruk som borde kunna börja någongång kring månadsskiftet april-maj. Gödningen beställde jag redan i höstas och står sedan länge hemma i förrådet. Det brukar vara billigare att köpa hem gödningen tidigt – förutsatt att man har tillräcklig likviditet. Utsädet fick jag hem för några veckor sedan. I år ska jag satsa på tidigt korn – det vill säga korn som mognar snabbt. Fördelen med tidigt korn är att man förhoppningsvis kan utnyttja det fina skördevädret i augusti. Nackdelen är att avkastningen – allt annat lika – ofta är lite lägre på de tidiga sorterna.
Jag har en hel del höstvete som jag sådde i höstas och som förhoppningsvis har klarat vintern. Höstvetet och det vårvete jag ska så, mognar sent och då kan det vara skönt att vara klar med kornet – tänkte jag.

En helt ny sak för mig är oljeväxter. Jag ska så tio hektar vårrybs. Huvudanledningen är att jag behöver en ”avbrottsgröda” – alltså en gröda som ersätter spannmål. Jag har haft spannmål på samma åkrar i ganska många år nu, och det är alltid bra att få in en annan gröda i växtföljden. Dels berikar det jorden och dels rensar man ut så kallade växtföljdssjukdomar som ofta är resultatet av allt för ensidig odling.
Jag förväntar mig ingen stor skörd, men priset på oljeväxter är ganska bra just nu så det kanske kompenserar för den lägre skörden. Min vana trogen målar jag fan på väggen och är orolig för att det kommer att bli en besvärlig tröskning sent i höst. Rybsen behöver ganska lång tid för att bli mogen och i värsta fall kommer den första snön innan jag hunnit skörda.
Men men… man måste chansa för att lära sig något.

Ett annat problem – som jag kanske borde ha löst – är att jag inte riktigt vet var jag ska göra av skörden av rybs (om det blir någon). Jag har lekt med alla möjliga idéer, från att köpa en egen oljepress och producera rybsolja till att bara skicka iväg allting till Lantmännen.
Vi kan nog redan nu avskriva idén om oljepressen.

Om några veckor startar det alltså, växtodlingssäsongen som pågår fram till slutet på oktober och som kan beskrivas som ett sex månader långt gatlopp där man ständigt slits mellan hopp och förtvivlan.

Men, det är fortfarande alldeles… underbart.