Sven Melander och ekonomerna

Jag har börjat följa Sven Melander på Facebook. Det är riktigt roligt faktiskt. Han gör små korta filmklipp där han snackar om allt möjligt på ett härligt gubbgrinigt sätt. Bland annat har han – liksom jag – irriterat mig på att det läggs sallad på ostmackorna nu för tiden.

https://www.facebook.com/thesvenmelander/?fref=ts

I inlägget med rubriken ”Är ekonomer onda” gör Melander en del kloka reflektioner kring tingens ordning. Han ondgör sig över den centralisering som sker i ivern att effektivisera, framför allt, offentlig verksamhet. Akutsjukhus, BB-avdelningar och poliskontor, allt ska centraliseras. Melander undrar varför ingen löper linan ut och lägger sjukhusen i Indien och poliskontoret i Bangladesh – fatta vad billigt det skulle bli då!

Det är lätt att sympatisera med Melanders åsikter. Jag, som gillar decentralisering och gärna skulle vilja se att vi decentraliserar allting ända ned till individnivå, håller med.

Det jag inte kan förstå är varför Melander väljer att ensidigt hålla ekonomerna, som yrkeskår, ansvariga för det som både jag och han anser vara dumhet.

Ekonomi är, eller bör iallafall vara, värderingsfri. Ekonomerna räkna ut vad som händer om man gör si, eller så. Ekonomer tar alltså inte ställning till om det är rätt eller fel att göra på det ena eller andra sättet. En ekonom kan säga att något är rätt eller fel, men bara utifrån frågan om någon föreslagen åtgärd leder mot ett uppsatt mål, eller inte.
Därför tycker jag att det är väldigt märkligt att vissa ekonomer sägs vara, till exempel, ”vänsterekonomer”. Det antyder ju en ideologiskt präglad syn på ekonomin – vilket strider mot idén om den värderingsfria vetenskapen.

En ekonom kan svara på frågan vad som händer om man inför en minimilön. Om man lagstiftar om att ingen får arbeta för en lön som understiger ett visst belopp så kommer inga arbeten att bli utförda som skapar ett värde som understiger det beloppet.
Ekonomen tar inte ställning till om det är rätt eller fel att införa en minimilön – han eller hon svarar bara på vilka effekter en sådan reform får.
Det är sedan politikernas uppgift att avgöra om man, när man har vägt fördelar mot nackdelar, väljer att införa minimilöner eller inte.

Samma sak gäller givetvis centralisering av sjukvård eller polis.

Jag antar att någon eller några ekonomer får i uppgift att utreda olika sätt att spara pengar för att få verksamheten att gå ihop. De räknar på olika scenarior och alternativ och presenterar dessa för beslutsfattarna, som i sin tur tar beslut om vad som ska göras.

Några av mina kompisar tycker att jag är fyrkantig och ”omänsklig” när jag hela tiden försöker komma med ekonomiska argument i diskussioner och debatter. ”Du kan inte bara prata om pengar, det handlar faktiskt om människor”, säger de.

Jag tycker att invändningen bygger på en missuppfattning om vad ekonomi är. Visst, mycket inom ekonomin handlar om kronor och ören, men pengarna representerar ju så mycket. Pengarna visar vilka resurser som finns tillgängliga. Pengar och pengars flöden ger oss också mått på människors preferenser – vad de uppskattar, vad de drömmer om och vilka varor och tjänster som de ratar.

Att försöka bygga ett samhälle utan att ta hjälp av duktiga ekonomer är som att försöka konstruera ett flygplan utan att ta hjälp av någon som kan fysikens lagar och läran om aerodynamik. Det spelar ingen roll hur mycket man drömmer om att kunna flyga – utan hjälp från någon som kan räkna ut hur flygplanet ska konstrueras så kommer det att sluta med en kraschlandning.