Texter som aldrig blivit skrivna

”Det är inte hur bra dina bästa texter är, som avgör hur bra skribent du är. Det är kvalitetsnivån på dina sämsta texter som säger om du är en bra skribent eller inte”

Jag har haft en liten paus i bloggandet och det är alltid svårt att komma igång igen. När jag väl är inne i ett ”flow”, kommer texterna av sig själv och det är snarare ett problem att jag skriver så mycket att ni som läser inte hinner läsa i samma takt som jag skriver.
Men, som sagt, nu var det jäkligt trögt att komma på något att skriva.

Jag har haft en hel del uppslag till texter men av olika anledningar har de inte blivit skrivna.

Först tänkte jag skriva om hur besviken jag är på, bland annat, jordägareförbundet och jägarförbundet för hur de argumenterar kring utfodring av vilt (framför allt vildsvin). Jag är inte besviken på dem för att de har den ståndpunkt de har – att det ska vara tillåtet att utfodra så mycket det bara går. De har ju egenintresse i att få så stora jaktbara viltstammar som möjligt, så det vore ju märkligt om de inte drev opinion för utfodring. Nej, det jag är besviken på är att de använder äganderätten som argument för sin ståndpunkt.

Det är ju för att skydda äganderätten som vi behöver någon form av förbud mot utfodring av vilt. Genom utfodringen ökar viltstammarna och därmed de skador på skog och gröda som de ställer till. Utfodringen leder alltså till att skadorna på egendom blir större än om utfodringen inte förekom. Därför har de som utfodrar ett ekonomiskt ansvar för de skador som viltet gör på andras egendom. Det ansvaret vill de, självklart, inte ta och därför är någon form av förbud den enda lösningen.

Det borde vara precis lika uppenbart att det ska vara förbjudet att utfodra vildsvin, som att det är förbjudet att uppföröka granbarkborrar som sedan flyger ut och förstör grannarnas skogar. Äganderätten ger dig rätt att göra precis vad du vill med din egen egendom, men bara så länge du inte förstör andras egendom. Det här är ju grundkursen i äganderätt och jag tycker att det är märkligt att det är så omöjligt att förstå när det gäller utfodring av vilt.

Men, jag tänkte att jag inte orkade reta upp jägare och vildsvinsmatare mer än jag redan har gjort – så jag avstod från att skriva den texten.

Den andra texten jag hade tänkt skriva handlade om diskussionen om vinster i välfärden. Men i den frågan har ju rimligtvis allt redan sagts. Det är ett stort mysterium hur ens frågan om vinstbegränsningar har kunnat komma upp.
För det första löser ju en sådan reglering inga av problemen (vilka de nu är) och för det andra så finns det ju nästan oändligt med bokföringstekniska åtgärder företagen kan vidta för att inte ”slå i vinsttaket”. Det är nästan så att man kan tro att den som kommit med förslaget saknar all kunskap om företagsekonomi.

Den enda slutsatsen är att frågan är ideologiskt driven av personer som inte tycker om att företag gör vinst. Det brukar vara ungefär samma personer som tycker att skattehöjningar alltid behövs – inte nödvändigtvis för att finansiera staten utan för att man inte vill att någon ska kunna bli rik.

Som sagt, det mesta har sagts i denna bedrövliga debatt – så jag tyckte att det var onödigt att skriva något ytterligare om det.

Den tredje texten jag hade tänkt skriva, men inte skrivit, handlade om frågan om vi libertarianer är intelligentare än andra människor.

Vi tjatar ganska mycket om Frédéric Bastiats essä ”Det man ser och det man inte ser”, som handlar om att ekonomi består av två delar. En del som man ser med sina egna ögon, till exempel 100 nya statliga jobb, och en del som man inte ser, de jobb som hade kunnat funnits om man inte hade tvingats finansierat de 100 nya statliga jobben.

För att kunna ha en uppfattning om det som man inte kan se, så måste man ha en viss förmåga till abstrakt tänkande. Den förmågan varierar mellan olika personer och vissa har den nästan inte alls. Det är därför vissa är duktiga på matematik och andra inte. Matematik är nämligen bara abstrakt tänkande. Du måste förstå att siffran 5 är en abstrakt representation av något: antalet äpplen, en cyklists hastighet i meter per sekund eller vikten i kilo hos en påse potatis.

På samma sätt måste man alltså ha en ganska stor förmåga till abstrakt tänkande för att förstå hur ett ekonomiskt system fungerar och för att se det som inte går att se.

Uppenbarligen har väldigt många inte den förmågan och därför har vi det system som vi har idag – där vi röstar på den politiker som lovar mest satsningar och jobb.   Det är därför inte en enda journalist frågar en politiker om de jobb som aldrig kom till, vilka uppfinningar och innovationer som aldrig såg dagens ljus eller vilka företag som aldrig startades – just på grund av politikerns satsning på ”nya jobb”.

Kanske är det omöjligt att få gehör för den libertarianska idén hos de breda massorna – just därför att inte tillräckligt många har den intellektuella förmågan att tänka abstrakt.
Det är en sorglig tanke. Är vi kanske dömda att styras av politiker som bara lovar saker som går att se – gränsmurar mot Mexico, höjda barnbidrag, höjda löner till alla och billiga bostäder – helt enkelt för att inte tillräckligt många av väljarna har förmåga att tänka abstrakt?

Men, som sagt, den texten skrev jag inte heller. Jag tänkte att det kanske kunde framstå som elitistiskt och asocialt att skriva att folk är korkade.

Alltså, tre texter som aldrig blivit skrivna och som förklarar det lägre uppehåll jag har haft på bloggen.

Förhoppningsvis kommer jag in ett nytt flow snart och då ska jag fullkomligt spotta ur mig texter.