Till filterbubblans försvar

Att det nya medialandskapet ger möjlighet för oss att befinna oss i en så kallad filterbubbla, utmålas som ett stort problem.

Till viss del är det givetvis sant att det är problematiskt med en enögd världsbild, men det finns också klara fördelar.

När jag ser mitt flöde på Facebook blir jag glad. Jag har vänner som skriver saker som jag tycker är vettiga och det dyker upp artiklar som beskriver en utveckling som jag tycker om.

Innan filterbubblornas tid, när utbudet av media var betydligt mer begränsat var jag hänvisad till några få kanaler för att få min omvärldsbevakning. Jag blev mer och mer deprimerad och jag kände mig mer och mer ensam. Var jag verkligen ensam i hela världen, om att tycka som jag gör? Var utvecklingen verkligen på väg helt käpprätt åt helvete och var jag den enda som insåg det?

Nu, när jag själv väljer ur ett oändligt utbud av nyhetstjänster har jag plötsligt fått lite av hoppet åter. Jag läser om människor som gör bra saker, jag läser om en positiv utveckling och jag inser helt plötsligt att jag inte är ensam.

Det ger mig en strimma hopp och framtidstro. Det får mig att förstå att det inte är kört och ett det kanske finns någon plats och något sammanhang där jag passar in.

På det stora hela måste det väl vara bättre om människor känner på detta sättet –  att även vi som inte riktigt känt oss bekväma i ”one size fits all” – kläderna, äntligen kan få känna att vi kan andas lite friare?