Tommy Myllymäki och flaskvattnet

I ett inlägg på Facebook skriver kocken Tommy Myllymäki följande.

”Jag vet egentligen inte vad jag ska säga. Köpte 50cl kolsyrat vatten i en kiosk idag på Arlanda. Pris 31kr. Vart är vi på väg?”

Kanske den här länken funkar.

Han utvecklar sedan vidare att han tycker att det är märkligt att vattnet är så dyrt när mjölk är så mycket billigare.

Jag uppskattar verkligen Tommy:s engagemang och jag tycker också, i viss mån, att det är märkligt. Eller… märkligt och märkligt… jag är väl snarare imponerad över vattentillverkarna, som har lyckats så väl med sin affärsmodell.

Jag har ju skrivit om det här förut – att produktionskostnaden inte sätter priset i butik. Priset sätts helt och hållet av samspelet mellan tillgång och efterfrågan av en viss vara, vid en viss tidpunkt på en viss plats.

Ni kan läsa den djupare analysen här:
https://blogg.land.se/bonde-pa-riktigt/det-ar-inte-helt-sjukt-att-flaskvatten-ar-dyrare-an-mjolk/

Det roliga är att Myllymäki håller svaret på alla sina frågor i sin hand.

Trots att han tycker att det är absurt att vattenflaskan var så mycket dyrare än mjölken där i kiosken – så köpte han vattnet!

Han tycker förvisso att det är sjukt, men han när han handlade så visade han ändå för marknaden hur han prioriterar. Han köpte inte mjölken trots att han tyckte att den var (för) billig. Han var helt enkelt inte sugen på mjölk där i kiosken. Han var sugen på vatten. Han accepterade priset på 31 kr för en halvliter.

Jag antar att det inte var ett alternativ för Myllymäki att köpa mjölk i kiosken. Det hade nog inte spelat någon roll om mjölken bara hade kostat en krona – han hade ändå valt vattnet. Det skulle jag också ha gjort. Jag dricker mjölk hemma, till vissa maträtter. Jag släcker inte törsten med mjölk när jag hastar igenom ankomsthallen på Arlanda.

Det är inte vad folk säger eller skriver på Facebook som styr prissättningen. Det är hur folk prioriterar när de väl är i butiken och handlar som sätter priset.