Trots ett slott på etiketten kan vinet vara surt

”Välj ett vin med ett slott på etiketten”

Så löd ett av de första tipsen jag fick när jag kom upp i köpmogen ålder. Logiken är enkel: ett slott på etiketten betyder att vinet kommer från ett gammalt anrikt vindistrikt, vilket i sin tur betyder att det med stor sannolikhet är ett kvalitetsvin.

Det här tipset är kanske inte längre giltigt. Per Gudmundsson avslöjade ju redan 2013 att de viner vi köper på Systembolaget i själva verket ofta blandas samman i på ett fabriksområde utanför Simrishamn. Det finns förvisso gott om slott och herresäten på den skånska landsbygden, men jag har inte sett något av dem på etiketterna på simrishamnsvinerna.

En etikett kan vara mer än en påklistrad papperslapp på en förpackning. Det kan också vara ett namn på någonting. till exempel ett land.
Jag tycker mig ha upptäckt en tumregel när det gäller länders namn, som på tumreglers vis ofta – men inte alltid – stämmer.
Om ett land i sitt namn talar om att det är ett demokratiskt land, så är det mindre sannolikt är det att landet faktiskt är demokratiskt.

Östtysklands officiella namn var DDR (Deutsche Demokratische Republik) alltså – Tyska Demokratiska Republiken. Landet var i princip en av den hemliga polisen Stasi kontrollerad enpartistat, namnet till trots.
Den demokratiska republiken Kongo har under åren härjats av fruktansvärda inbördeskrig. Jag är dåligt påläst om hur väl demokratin fungerar i Kongo idag. Det är möjligt att människor får rösta, men i övrigt finns det nog mycket mer att önska i termer av sådant som man förväntar sig av en demokrati.
Det tredje exemplet av många är Nordkorea, officiellt Demokratiska folkrepubliken Korea. Jag tror att min poäng går fram utan ytterligare förklaringar i det här fallet.

Tre belägg sägs vara tillräckligt för att bevisa en tes, iallafall om man ska följa logiken från radioprogrammet ”Spanarna” i P1. Men, som sagt, ingen regel utan undantag.

Samma försiktighetsprincip som gäller länder, bör också tillämpas på politiska partier. Om ett politiskt parti känner sig nödda att understryka att de är demokratiska i sitt partinamn, så är det läge att tänka en gång till innan man går till valurnan.

Kanske är det så, att en allt för uttalad vilja att posera med sina egna höga ideal i själva verket signalerar att man själv vacklar i sin innersta övertygelse. Helt enkelt att man vill ha den fina etiketten som en ledstång i den vingliga balansgång man känner att man gett sig ut på.

Avslöjandena om extravaganserna inom Kommunal kan kanske vara ett sådant exempel. De som mest högljutt säger sig värna om de svaga, vara mot orättvisor och en privilegierad elits räkmackor, är kanske de som själva har svårast att hålla fingrarna borta från syltburkarna.

De som har dessa värderingar som naturliga rättesnören i livet, klarar av att leva efter dem utan att behöva posera med fina etiketter.