Vad är gott omdöme?

En centerpolitiker från Söderköping håller ett tal på ett möte på ett torg. Mötet är ordnat av personer som i varierande grad kan sägas ha koppling till ett annat politiskt parti. Det ska enligt uppgift dessutom ha dykt personer i anslutning till mötet som kan misstänkas hyser rasistiska och till och med nazistiska sympatier.

I debatten efteråt ifrågasätts centerpolitikerns omdöme. Att få sitt omdöme ifrågasätt är ytterst problematiskt för en politiker, då ett gott sådant kanske är den viktigaste egenskapen hos en politiker.

Vad betyder det att visa gott omdöme?

Enligt Wikipedia:
”Omdöme är den mentala förmågan att fatta rationella beslut. Ett utvecklat omdöme är en viktig del av personlig mognad, och avgörande för att en person ska kunna beläggas med ansvar.”

Frågan om vad som är gott omdöme leder oss alltså vidare till frågan om vad som är ett rationellt beslut. Jag menar att ett rationellt beslut, är ett beslut att agera på ett sätt som leder till ett visst mål.
Omdömet är alltså förmågan att fatta beslut som faktiskt leder mot det mål man har.

För att kunna visa gott omdöme krävs en förmåga att kunna förutse olika möjliga utfall.

När jag ska fälla ett träd med motorsåg är mitt mål att det ska gå till på ett sätt som först och främst är säkert för mig och för andra. Dessutom vill jag att det ska gå till på ett sätt som skapar minsta möjliga arbete.
Innan jag börjar måste jag därför göra en ganska omfattande analys och bedömning av olika faktorer. Lutar trädet åt något håll? Finns det någon stor och tung gren på någon sida av trädet som kan göra att trädet gärna vill falla åt något visst håll? Är det åt samma hålla som jag vill att trädet ska falla? Blåser det, och i så fall, från vilket håll? Finns det risk att trädet kan falla på ett sätt som gör att någon eller något kan komma till skada? Finns det en väg eller en stig där någon person kan tänkas dyka upp, inom det område där trädet kan falla? Finns det anledning att tro att trädet kan vara ruttet i kärnan? Kan trädet falla på ett annat träd och fastna och skapa ett farligt merarbete för mig?
Allt detta måste jag ta hänsyn till och planera för. Att kunna fälla ett träd på ett säkert sätt är ett typiskt exempel på när en mängd beslut måste fattas med gott omdöme.

Jag vet inte om centerpolitikern från Söderköping kunde förutse händelseutvecklingen. Kunde hon förutspå att det skulle påstås att – eftersom det ska ha rört sig nazister i anslutning till mötet – så har även hon grumliga avsikter och rasistiska eller nazistiska sympatier?
Kanske, kunde hon det. Men det kan ju också ha varit så att hon vägde in den aspekten och risken, men bedömde att möjligheten det innebar att få föra fram sitt budskap i sitt tal, ändå övervägde risken.

Jag själv ställs ständigt inför liknande frågeställningar. Det är väldigt svårt att i förväg räkna ut, och ta hänsyn till, alla tänkbara och otänkbara scenarior.

Förra våren fick jag erbjudande att hålla ett, en timmes långt, föredrag om jordbrukspolitik på ett arrangemang i Stockholm. Jag visste inte vilka alla de andra talarna på arrangemanget var, men jag såg att Chang Frick också skulle hålla ett föredrag. Chang driver nättidningen ”Nyheter Idag” och han skulle berätta om hur så kallad ”alternativmedia” fungerar. Jag var fullt medveten om att Nyheter Idag är en tidning som finns med på listan över ”sådant som du inte ska dela på facebook”.
Ett möjligt scenario var alltså att någon skulle tycka att det var omdömeslöst av mig att tacka ja till att hålla föredraget av den anledningen. Jag bedömde dock att möjligheten att få prata jordbrukspolitik i en aula mitt på Östermalm i Stockholm, för en publik som annars sällan får höra om jordbrukspolitik, övervägde risken. Men det var omöjligt att i förhand veta om det var rätt eller fel.

Förra året fick jag ett erbjudande om att skriva ett kapitel till en antologi. Antologin skulle handla om relationen mellan stad och land. Jag skrev om mitt favoritämne, äganderätten. Jag såg det som en oerhört möjlighet att få utveckla ett äganderättsligt resonemang på djupet. Boken heter ”Kluvet Land” och kom ut förra våren.
Problemet med antologier är att man inte har en aning om vad de andra författarna är för några och vad de skriver för texter. Risken finns alltså att man får stå till svars för något som någon annan har skrivit.

En av författarna var precis den centerpartistiske politiker som jag skrev om i början på den här texten.

Skulle jag för ett år sedan ha kunnat göra följande analys:
Någon av mina medförfattare kommer kanske, om ett år, att hålla ett tal på ett torgmöte i Stockholm. I anslutning till mötet kommer det att dyka upp nazister. Min medförfattare kommer då att anklagas för grumliga värderingar och dåligt omdöme. Detta kommer att göra att även jag har visat dåligt omdöme som har skrivit ett kapitel till samma antologi som hon, ett år tidigare.

Nej, den analysen kunde jag inte göra för ett år sedan. Men så som logiken verkar fungera i dagens samhällsdebatt så finns det faktiskt fortfarande en risk att någon annan, nu med facit i hand, gör den kopplingen.

En gång höll jag på att fälla ett träd över min egen far. Det var resultatet av en händelsekedja som jag inte lyckades förutse.

Det är väldigt svårt att ha gott omdöme.