Varför så trumpna?

9 november, 2016
Kategori:

Regeringens planer på att införa en vinstbegränsning för välfärdsföretag har lärt oss en sak. Det är skillnad på vad man säger före ett val och vad man gör efter att man väl har vunnit. Antagligen kommer det också att gälla Trump – som ser ut att bli USA:s nästa president.
Kanske skulle ordet ”antagligen” i förra meningen bytas mot ”förhoppningsvis”.

Det finns en del frågor som ”skaver” i mitt huvud såhär dagen efter.

Jag uppfattar det som att Trump har gått till val på frågor som till viss del borde ses som positiva för en stor del av den Svenska befolkningen. Låt mig förklara:

Jag har vant mig vid en retorik från vänsterhåll som – så länge jag kan minnas – har handlat om att man har varit emot den ”amerikanska imperialismen” och den militära intervention som USA orkestrerat genom Nato:s försorg. Motståndet mot Nato hos svenskarna är en ganska tydligt övervägande på den vänstra planhalvan i svensk politik.
Trump har, om jag förstått det rätt, gjort flera uttalanden som pekar på att han inte vill låta övriga Natoländer åka snålskjuts på USA:s militärmakt. Han säger att det inte är säkert att han kommer att skicka ut unga amerikanska män och kvinnor för att hjälpa t.ex Estland, Lettland och Litauen om Ryssland skulle försöka invadera dem.
Trumps retorik i Nato-frågan ligger alltså precis i linje med hur stora delar av den Svenska befolkningen – särskilt på vänsterkanten – resonerade tills alldeles nyss.

För någon månad sedan diskuterade jag frågan om utländska gästarbetare med en riksdagsledamot. Jag tyckte att det var bra att Sverige är öppet för utländsk arbetskraft och att jag trodde att de som väljer att komma hit och jobba gör det av fri vilja och därför att de anser att det är den bästa av de val och möjligheter de har.
Riksdagsledamoten tyckte inte alls om utvecklingen. Arbetarna utnyttjas och får jobba under gräsliga förhållanden och till en lön som är lägre än vad svenska arbetare skulle ha fått för samma jobb.

Kontentan av riksdagsledamotens resonemang var att något måste göras för att hindra denna utveckling och göra det svårare för utländsk arbetskraft att komma hit och jobba. (Det blir per automatik svårare för utländsk arbetskraft att komma hit och jobba om de förhindras att konkurrera med till exempel löneanspråket).

Trump resonerar kanske annorlunda. Hans retorik bygger inte på omtanke om de mexikanska gästarbetarna, utan om att värna de amerikanska jobben.

Men för den gästarbetare som fråntas möjligheten att åka till ett annat land och jobba är retoriken helt ointressant. Om resultatet är att möjligheten att åka iväg och jobba försvinner, så spelar det ju ingen roll om hindret är en fysisk gränsmur eller ett regelverk.

Öppenheten och den fria rörligheten är hotad. Liberalismen som lett till ökat globalt välstånd har det tufft just nu och hoten kommer både från höger och vänster. Argumenten kläs i olika retoriska klädedräkter – men resultatet är det samma.
Pendeln svänger fram och tillbaka, varje tes har en antites.
Nu gäller det att bita ihop och hålla huvudet kallt.

 

Liberalismens problem
Vinstbegränsningar i välfärden missar helt målet