Värnplikt – rätt eller fel?

I mitt poddradiosamtal med Fredrick Federley kom vi in på värnplikten och vi diskuterade det faktum att det verkar finnas folkligt stöd för en återinförd sådan. (Antagligen är en stor del av de som svarat på den enkäten inte aktuella för att själva behöva göra värnplikt, vilket jag tror har betydelse för utfallet av undersökningen).
Men, jag känner att mitt och Fredricks diskussion missade den huvudsakliga poängen.

Vi diskuterade om värnplikt var slaveri och därför helt oförenligt med en liberal syn på staten och världen. Vi, eller iallafall jag, kom fram till att det nog var slaveri i ordets rätta bemärkelse.
Vi diskuterade också om värnplikten, eller lumpen, hade ”gett” oss något. Jag konstaterade att jag lärde mig mycket och att det hade gett mig en hel del att få göra lumpen. Fredrick var av en annan åsikt.
Där slutade vår diskussion.

Men såhär i efterhand kan jag tycka att vi båda hade en bortskämd och egoistiskt sätt att resonera. För värnpliktens funktion i samhället ska ju primärt inte vara att ”ge” de som gör lumpen någonting för deras egen del. Det primära syftet är ju att skapa ett militärt försvar.

Värnplikten bör därför, först och främst, diskuteras i termer av hur väl ett sådant system skapar ett väl fungerande och effektivt militärt försvar.

Givet att vi måste ha ett försvar, så tror jag ändå att värnplikt är ett ganska bra system. De personer som gjorde militär utlandstjänst i FN:s regi innan värnpliktssystemet avskaffades, som jag har pratat med, vittnar om att de svenska soldaterna stod sig mycket väl i jämförelse med andra länders soldater. På en rak fråga konstaterade de att det endast var de israeliska soldaterna som var bättre.

Anledningen till att de svenska soldaterna fungerade så väl var att de inte var yrkessoldater utan hade civila jobb och därför fanns en bred samlad kompetens. Det fanns snickare, kockar, mekaniker, psykologer, läkare etc bland soldaterna och det gjorde att de svenska plutonerna besatt en oerhörd samlad kompetens. De yrkessoldater som kom från länder utan värnpliktssystem var förvisso oerhört duktiga på sin specifika uppgift. Men de kunde i princip ingenting annat. Det gjorde att dessa soldater hade svårt att improvisera och lösa oväntade uppgifter som de inte var förberedda för.

En annan fördel med ett värnpliktssystem som består av en stor andel av befolkningen är att det borde vara ett ganska effektivt sätt att minska risken för att en sådan befolkning skulle få för sig att starta krig. När samma personer som, via ett demokratiskt system, ska besluta om att gå ut i krig också är de personer som i såfall får dra på sig grönkläderna och riskera liv och lem, så borde det göra att man var mer benägen att tänka till en gång till än om det alltid är ”någon annan” som ska göra själva jobbet.

Möjligen är min bild av hur ett modernt krig förs föråldrad. Men ändå så tror jag att en kombination av anställda specialister och värnpliktiga generalister är bra för att skapa ett effektivt militärt försvar.
Det har dessutom visat sig att det är oerhört svårt för främmande makt att rå på ett försvar som består av löst sammansatta gerillakrigare utspridda i landet. Av den anledningen kan det också vara bra att en stor del av befolkningen har någon form av militär utbildning.

Det finns säkert mer kunniga försvarsanalytiker som kommer fram till en annan slutsats, men min huvudpoäng med den här texten är att, när värnplikten ska diskuteras så ska det ske i termer av om det är ett bra sätt att skapa ett militärt försvar – inte i termer av om det ”ger” mig någonting att göra lumpen.