Vegetarianer – varför gör ni på detta viset?

I går var jag på en finare middag. Till bordet hade jag en dam som redan vid förrätten deklarerade att hon inte åt kött.
En känsla som baserar sig på tidigare erfarenhet, sa mig att detta troligtvis inte var den enda gången under kvällen hon skulle låta meddela detta.

Därför roade jag mig med att hålla räkning under hela middagen.
Inte mindre än åtta gånger på två timmar sa att hon inte äter kött.
Det är, i genomsnitt, en gång varje kvart!

Vi andra vid bordet lät informationen sjunka in utan respons. Kan det varit detta ointresse för hennes matvanor som gjorde att hon fortsatte att upprepa sig? Trodde hon att vi inte hade hört, de första sju gångerna hon sade det?

Var syftet egentligen att deklarera sina högt stående moraliska principer? Ville hon att vi andra skulle hålla henne för lite bättre än oss? Ville hon markera en viss distans?

Ville hon egentligen få igång en diskussion om djurhållning och djuretiska frågor?

Ville hon att vi också skulle bli vegetarianer där och då? Ville hon att den lilla biten rökt renkött som låg på våra förrättstallrikar skulle smaka lite illa?

Var hon egentligen lite osäker på sitt beslut – eller innerst inne sjukt sugen på en köttbit – och ville att någon av oss andra vid bordet skulle säga något som gjorde att hon kunde ändra sig. Så att hon i framtiden kunde säga: ”Förut åt jag inte kött, men sen träffade jag en bonde från Orsa på en middag, och han berättade saker som fick mig att ändra mig”.

Ni som inte äter kött, och ständigt påtalar det som om det vore av riksintresse – varför gör ni på detta viset?