Vem går till media när Sverigedemokraterna får nej?

Nästan varje dag går det att läsa om att någon som äger en lokal – det kan vara en privat aktör eller en förening – tackar nej till att hyra ut till Sverigedemokraterna. Jag funderar en hel del kring vilken kontext man ska förstå detta? (Här använder jag ordet ”kontext” utan att egentligen riktigt förstå vad det betyder, det bara lät rätt i mina öron).

Jag förstår mycket väl varför lokalägarna väljer att inte hyra ut. Det har nog med värdegrunden att göra. Nästan alla företag och organisationer har en formulerad värdegrund.
Om ordvitsen ursäktas, så kan jag tycka att de flesta sådana värdegrunder är en aning grunda. Det är nog lättare sagt än gjort att formulera en komplett och sammanhållen moralisk grund som faktiskt fungerar som vägledning för en organisation. Det är ju, i princip, detta som uttolkarna av världsreligionerna har kämpat med i tusentals år. Frågan om vad som är rätt och fel och hur vi människor ska förhålla oss till varandra är inte lätt att formulera. Särskilt inte om det ska göras i form av ett grupparbete på ett lunch till lunch-möte.
Det slutar ofta med att man enas om att alla har lika värde, det är fel att ta emot mutor och att mobbing på arbetsplatsen inte får förekomma.

Med tanke på att ”allas lika värde” förekommer i nästan alla värdegrunder idag, tycker jag att det är märkligt att så lite tid har ägnats åt att verkligen definiera vad det betyder och hur det ska tolkas. Jag har ställt frågan massor av gånger men aldrig riktigt fått något svar. För flera år sedan – när jag var ung och naiv – gjorde jag flera ansatser att försöka diskutera innebörden av ”allas lika värde”, men det gör jag inte längre.
Det visade sig nämligen att tolkningen av begreppet ”allas lika värde”, på något sätt innebar att dem som inte riktigt förstår vad det innebär kan misstänkas bryta mot värdegrunden, bara genom att fråga vad begreppet egentligen betyder.

Nåväl, det där var en så kallad utvikning. Åter till ämnet.

Jag är som sagt inte förvånad över att det förekommer att Sverigedemokraterna inte tillåts hyra en lokal. Det som förvånar mig är att det blir en nyhet nästan varje gång det händer.
Vem är det som gör ett pressmeddelande om det inträffade?

Är det lokalägarna som ringer till tidningen och säger: ”Hörrni, vi fick en förfrågan om att hyra ut vår lokal till ett möte som Sverigedemokraterna ville anordna, men vi sa nej!”
Är det Sverigedemokraterna som ringer och berättar: ”När vi skulle hyra en lokal så fick vi nej av den som ägde lokalen!”

Ett sätt att tänka i när man ställs inför sådana här frågor är att fundera på vem som tjänar på att det blir en nyhet.

Problemet är att jag mycket väl kan tänka mig att båda partnerna tjänar på detta. Den som äger lokalen vinner sympatier och får publicitet – vilket kan gynna den framtida uthyrningsverksamheten. Allmänheten görs ju uppmärksam på att de finns och att de har lokaler att hyra ut.
Sverigedemokraterna får också uppmärksamhet och de vinner säkert sympatier hos dem som anser att de – som demokratiskt valt parti – borde få hyra en lokal för fester och möten.

Med tanke på att dessa artiklar – vad jag kan bedöma – får stor uppmärksamhet, många delningar i sociala medier och troligtvis många läsningar, så borde även den tidning som skriver om saken också tjäna på det.

Alla tre inblandade parter tjänar alltså på att dessa artiklar skrivs. Troligtvis är det precis därför jag så ofta kan läsa om dessa – vad jag kan tycka – ganska ointressanta händelser.

Den tanke som ”skaver” hos mig är att det inte känns riktigt rätt att använda sin värdegrund på detta sätt. Inte att säga nej till att hyra ut sin lokal, utan att posera med sin egen högt stående moral.
Jag skulle få större respekt för en aktör som levde efter sin moraliska kompass fullt ut, utan att springa till media varje gång. Den som i tysthet plockade bort böcker  från bokhyllorna i sin bokhandel och den som vänligt men bestämt tackade nej till en lokalbokning utan att berätta det för någon.

Att värdegrunden används på det poserande och – i brist på bättre ord – ”kommersiella” sätt som det används idag känns helt enkelt inte riktigt bra.
Om syftet faktiskt är att skapa en bättre värld och arbeta mot de tankar och idéer som man anser bryter mot sin värdegrund så skulle det nog – givet att jag har rätt att även ”motståndaren” tjänar på publiciteten – också vara mer effektivt att inte meddela media varje gång man faktiskt använder sin värdegrund.