Vi har frihandeln att tacka för allt

Jag läser just nu Gustaf Schröders bok ”Tjugo år i Dalarna”. Schröder arbetade för bolaget Korsnäs under 1860-1880 talet. Hans uppgift var – bland annat – att köpa avverkningsrätter av bönderna i norra Dalarna.
Boken är en helt fantastisk skildring av min hembygd under den – kanske –  mest spännande tidsepoken i vår historia. Schröder beskriver hur Sverige och framför allt Dalarna på bara några årtionden tog steget från att vara en av världens absolut fattigaste länder, till att vara på god väg att bli ett av de rikaste.
Schröder beskriver eländet och fattigdomen i norra Dalarna på ett sätt som effektivt dödar myten om den mysiga knätofskultur som många tror präglade dessa bygder. Livet för dalaallmogen var helt enkelt skitigt, fattigt och infantilt.

Men sedan hände något. Skogarna skiftades och bönderna fick fritt sälja den till hugade spekulanter. Jag har skrivit om min egen släkts historia just när det gäller denna händelse här:
https://blogg.land.se/bonde-pa-riktigt/skogen-vi-arvde-en-slaktkronika/

Vad var det som hände som gjorde att vi fick möjligheten att resa oss ur det armod som gått i arv generation efter generation i hundratals år? Går det att identifiera någon enskild händelse som innebar denna vändpunkt?

Givetvis fanns det flera faktorer som avgjorde ödet för vårt folk, men ett enskilt politiskt beslut var helt avgörande. Det var ett beslut som inte våra politiker i Sverige fattade, utan ett beslut som fattades i ett helt annat land, nämligen England.
Schröder får med sina egna ord berätta:

”Efter borttagandet av införseltullen på trävaror i England 1848 och den därav föranledda stegringen i pris på timmer, plankor och bräder, uppstod här i landet det ena sågverket efter det andra. De äldre utvidgades och förbättrades, och utförseln tilltog för varje år. Det blev liv och rörelse i även de avlägsnare delarna av vårt land.”

Så enkelt är alltså orsakssambandet. Engelsmännen avskaffade en tull, och vi blev rika. Vi kunde bygga upp ett ordnat samhälle, vi fick kapital som kunde investeras i företag och innovationer – nästan alla de största företagen än idag startades runt sekelskiftet – och vi kunde bygga skolor, sjukhus och äldreboenden.

Jag vågar dra slutsatsen att beslutet om att avskaffa tullen på trävaror i England är orsaken till att vi har det så bra som vi har det idag. Många av oss som lever idag hade kanske inte ens blivit födda, då våra förfäder skulle ha dött på grund av dålig hygien, dålig mat eller avsaknad av läkarvård, om inte detta beslut tagits. Vi skulle heller inte idag ha haft de järnvägar som byggdes för att transportera timmer till hamnarna (och som betalades av förtjänsten på exporten).

När jag inser att vi fortfarande skördar frukterna av detta beslut, att avskaffa tullen 1848, och hör så många idag vurma för den nyprotektionism som drar som en löpeld igenom västerlandets – då är det lätt att bli förbannad.
Hur har ni mage, ni som är där ni är idag tack vare frihandeln, att prata negativt om den? Hur kan ni ens tänka tanken att införa handelshinder som omöjliggör för dem som fortfarande inte har tagit steget till välstånd, att göra det?

Avskaffandet av tullen på trävaror i England 1848 gjorde Sverige rikt. Men det gjorde också England rikare. Möjligtvis muttrade någon engelsk sågverksägare om den osunda konkurrensen från de svenska skogarna. Men som tur är bortsåg man från det – och fattade det beslut som gör att just du har det välstånd du har idag.