Utmattning, återhämtning och jordgubbsland

 

I ärlighetens namn har de sista dagarna varit rätt tuffa. Jag glömmer bort emellanåt att jag inte är frisk än, utan fortfarande återhämtar mig från utmattningen.

De sista dagarna har jag haft ett ordentligt bakslag  och fått kämpa för att orka med bara det jag måste. Jag vet ju att det är så, att det tar lång tid att bli bra och att bakslag är en väntad del av vägen tillbaka, men det är så jobbigt och svårhanterat att plötsligt vara helt uttömd på ork igen och inte klara av saker som man vill.  Nu har det varit så några dagar, och jag får kämpa med att påminna mig själv om att det bara ett bakslag, och att jag inte är tillbaka på ruta ett.  Ikväll känns det i alla fall lite bättre,  kanske eftersom jag fick nästan hela dagen för mig själv och både hann med att sova och bara vila, och korta små stunder i köksträdgården för mig själv. Det är återhämtning för mig.

Det här är ju också ganska så vilsamt och läkande för själen. Krikonblom. Vårt sovrum ligger där uppe på övervåningen, och det är som att sova i ett fluffigt blomstermoln med trädet precis utanför.

Och hönorna som förnöjt kluckar och sandbadar i vinbärsbuskarna under krikonträdet. Rofyllt.

Så tog jag små stunder i köksträdgården. Flyttade lite jord till mitt nya jordgubbsland. Tog paus när kroppen och hjärnan kändes som betong. 

Där i hörnet har jag tidigare lagt ett tjockt lager med gammalt ensilage och fyllde nu på med jord över.

Testade äntligen att göra ett sådant här litet flätat staket också. Först stack jag ner pinnarna i marken och slog fast med en liten slägga. Och så flätade jag med pilskott från vårt stora pilträd mellan pinnarna.

Ska fläta ända upp tänker jag, men så här långt kom jag idag. Och framåt kvällen satte jag jordgubbsplantor i rader. Många pauser blev det, men så skönt att få göra någonting man gillar och utan krav, även om det tar lång tid.

Sen kom Britta hem och hjälpte till med vattningen. Slut på lugnet som ni ser, men härligt ändå. Och ja, jag blev rätt blöt jag med.

Solen gick ner och Edith styrde upp vattningen.

Påminner mig om hur mycket jag faktiskt orkar och hur mycket bättre jag mår, trots bakslag. Fint att ha ett jordgubbsland också. Ser fram emot att plocka solvarma gubbar och äta bland sommarblommor och grönska i köksträdgården.