Mjölksyrade morötter

Häromdagen gjorde jag ett jätteryck i mina odlingar i gamla grishagen. Både potatisen och morötterna som är kvar måste upp ur jorden, för i dagarna hämtar vi hem nykomlingar till gården. Ett par nya grisar! De ska få äta matrester, böka upp jorden och gödsla så att jag kan odla här nästa år också. Vinnande koncept kan man säga. Men brått att få upp allt de inte får äta ur jorden.

Potatisen är inte mycket att göra med mer än att gräva upp och lägga i matkällaren, men morötterna, morötterna.. Jag har en massa sommarmorötter kvar som inte lämpar sig för lagring. Kärt besvär ändå.

Det har blivit ett fasligt skalande och rivande i kökassistenten ett par dagar. Jag fryser in rårivna morötter i plastpåsar, och förväller småmorötter att använda i grytor och soppor, men så bestämde jag mig också för att testa något nytt – mjölksyrning! En kan ju nästan inte kalla sig för självhushållare om en inte håller på och syrar grejer.

En sån fiffig konserveringsmetod. Man river grönsaker, saltar och masserar för att få dem att släppa vätska och bli mjuka, packar hårt i glasburk med patentlock och väntar. Mjölksyran som bildas konserverar grönsakerna och är dessutom superduperbra för magen.

Jag rev 1,75 kg morötter och saltade med i msk grovsalt utan jod. Massera, massera så de blir mjuka och saftiga. Krydda lite om man vill, jag testade dill.

Och så packa. Hårt. Trycka ned med knytnäve så inga luftfickor finns, och vätskan täcker morötterna. Inte riktigt ända upp till kanten, eftersom det svämmar över lätt när det börjar jäsa. På med locket, ställa på en bricka och förvara i rumstemperatur, fast mörkt. En papperspåse över burken funkar fint.

Nu väntar jag på att det ska jäsa. Efter en eller ett par veckor i rumstemperatur är de färdiga, men ska bli ännu godare efter ytterligare lite tid i kylskåp eller matkällare. Jag får återkomma med resultatet!