Självhushållning – ta egna fröer från grönkål

 

Jag är i vanlig ordning löjligt stolt över min grönkål. I septemberljuset när det mesta börjar tappa färg och mattas av så lyser kålen smaragdgrön i mina odlingar. Bullig, krullig och alldeles ljuvlig. Jag odlar massvis av grönkål i år, och självhushållaren i mig myser vid tanken på att vi förhoppningsvis kommer kunna frossa i kål hela vintern.

För att säkra tillgången på kål även nästa år påbörjade jag redan förra året planen för att kunna ta egna kålfrön i år. Tanken på att vara självhushållande ”på riktigt” och inte behöva beställa fröer lockar, och känns extra bra i osäkra tider. Skulle varenda fröfirma slå igen så ska jag ändå kunna odla min mat.

Grönkål är en flerårig växt, visste ni det? Den är en av ganska få växter som utan några större svårigheter övervintrar på våra breddgrader, och dessutom är god (helt klart godast efter första riktiga frostknäppen!) att skörda från även när den är täckt av snö. För att kunna ta frö måste plantan övervintras, för den blommar inte förrän andra året.

Plantor som övervintras börjar skjuta skott och växa igen så fort ljuset återvänder på våren. En lyx att ha så fina blad att skörda av innan annat ens är sått! Framåt sommaren går plantan i blom och blir översållad av ljusgula, små blomstänglar. Där bildas sedan frökapslar, och när de torkat framåt hösten är det dags att skörda!

Förra året samodlade jag min grönkål tillsammans med dahlior, rosenskära, zinnia och ringblomma i rabatten längs med grusgången i trädgården. Grönkålen fick sedan stå kvar över vintern, och nu är plantorna lite torra, buskiga saker – fulla med frökapslar!

Det blir mängder av frön från en enda grönkålsplanta, mer än vad en ickeprofessionell odlare kan behöva, men jag försöker ta frön från några olika plantor ändå eftersom att jag inbillar mig att det är bättre att sprida riskerna. Skulle en planta vara dålig på något sätt eller har sämre egenskaper så är chanserna för bra grobarhet och friska plantor större tänker jag. Jag har ingen aning om det spelar särskilt stor roll, men så gör jag.

Det enda som man egentligen behöver tänka på när man ska ta egna frön är att undvika sorter som är F1-hybrider. Och det gäller alla grönsaker. Det står på fröpåsen från affären om det är en F1-hybrid eller ej. Grejen är att plantor från sådana frön blir just hybrider, och tar man sedan frön från hybridplantan och odlar så blir inte de nya plantorna samma sort som moderplantan. Köp alltså ”riktiga” sorter från början, gärna kulturväxter som är anpassade för vårt klimat och tåliga, det blir ofta bra!

Pilla ut frön ur kapslarna är en perfekt barnsyssla!

Och här ligger nästa års grönkål, och lite till. Vilket mirakel det är, att ett litet frö på ett år förvandlas till en stor planta och massor av mat. Grönkål och purpurkål har jag fröer till så det räcker i ett par år nu. Det känns fint i självhushållarhjärtat.

Fröerna förvarar jag i kaffefilter som jag viker ihop, och SKRIVER på. Det sista sa jag till mig själv med skärpa i rösten, för oj så många gånger jag trott att jag ska minnas vad det är i påsen, men givetvis glömt bort när det är dags att så.

Några gånger när jag uppenbarligen haft lite extra tid att göra av med har jag vikt egna fröpåsar. Det är lätt, och blir väldigt fint! Kanske extra roligt om man sedan ger bort några egenodlade fröer, i extra fina egenvikta påsar.