Fylla ladorna

 

Ekorren i mig mår så bra så här års. Det är som om det sitter i ryggmärgen eller i ens dna att vilja förbereda för vintern, och känslan av att få samla, skörda, lägga in och torka är tillfredsställande. Att se till att det finns mat för vintern. Så här års är det som att allt går ut på samlandet. Att fylla lador och skafferi.  Jonas skördar sista gräset och kör hem lass efter lass med balar.

Jag ser lassen med balar från köksfönstret när de kommer hem. Guldgula och runda. Så vackra i sin regelbundenhet när de är uppradade och staplade, bland det finaste jag vet. Och det hör väl ihop också med lättnaden, särskilt efter ett år som förra, att det finns mat och halm till djuren. Vi klarar den här vintern. Och jag samlar människomat. Idag tomater från växthuset. Körsbärstomaterna är så goda att torka i ugnen. Jag halverar dem, strör på lite färska örter från trädgården, ringlar pyttelite olja på, och torkar på låg värme i ugnen tills de ser ut som soltorkade tomater. Några timmar beroende på hur stora tomaterna är.Lägger sedan i olja och på med lock. Smakerna kommer fram något otroligt när tomaterna torkats.Och så torkar jag på snöre. Hänger upp färglada rader med chili.  När de är riktigt torra ska jag mortla dem till chiliflakes. Och så ligger det alltid nån omgång med svamp på tork nånstans eftersom det knappt är möjligt att gå en promenad utan att hitta svamp. Torkad svamp är nog bland det lyxigaste att ha i skafferiet tycker jag. Så enkelt att koka upp lite vatten och låta den torkade svampen dra i det några minuter för att sedan ha i sås eller en god gryta eller pasta. Här finns ett inlägg om hur jag torkar svamp som jag skrev förra hösten.

 

Nästa ta till vara-projekt blir att koka rönnbärsgele. Vilket rönnbärsår det är i år! Träden dignar verkligen. Det kanske till och med blir en omgång saft.