Majdagar på gården

Det är intensiva dagar nu. Mycket att göra och ta hand om på gården. Men härligt mycket ändå.
Våren kom på allvar i helgen och det kändes nästan som sommar, men så vände det precis, och nu har vi haft vinter ett par dagar igen.
Oroar mig lite över alla körsbärsträd som precis började blomma, och hoppas att vi ändå får lite körsbär i sommar.
Mitt favoritträd, krikonträdet, blommar för fullt utanför våra sovrumsfönster. De små blommorna och knopparna får mig att tänka på vackra knypplade spetsar och broderier.

Jonas håller på med alla våra stora åkrar. Harvar, plöjer, plockar sten och jag vet inte allt. Nästan så det känns lite fånigt att skriva om mitt lilla potatisland. Men nu är potatisen i jorden i alla fall. I det som var mitt gamla grönsaksland, en bit bort från den nya köksträdgården. Barnen och jag hjälptes åt en av de riktigt varma dagarna och rensade ogräs, grävde och hämtade brunnen gödsel ute i hagen.

Och en till liten uppdatering från mina odlingar. Den andra lådan ser nu ut så här. Den sådde jag i i början på april, och nu har allt tittat upp. De små knubbiga bondbönsplantorna längst till höger är jag mest pirrig över. Det är första gången jag odlar bondbönor, och det känns som att de kommer bli så fina! Och goda. Dill, sommarmorötter, piplök, plocksallat, spenat, rädisor och ruccola syns också.
Än har jag inte sått i de långa bäddarna. Det vankas för mycket minusgrader kommande dagar, så jag lugnar mig lite till. I helgen hoppas jag hinna så resten!

Men det största som hänt de sista dagarna är ju ändå det här…. Igår när jag skulle ge grisarna frukost stannade nämligen damen ovan, Vilma, kvar i sin koja.

Och framåt lunch hade hon fyra små kultingar hos sig. Någon frågade hur jag kan låta bli att gosa med dem precis hela tiden. Svaret är dock inte så konstigt – Det går inte att gosa över huvudtaget. Vilma tar sin mammaroll på största allvar och låter oss helst inte komma nära. Nu längtar vi efter att de små nassarna ska våga sig ut i hagen med mamma så vi åtminstone kan se lite mer på dem! Och så har jag mina aningar om att suggan Asta står näst på tur. Kanske redan i natt?

Djurungar av alla de slag har vi verkligen nu. Men allra flest av den här sorten. Det fullkomligt kryllar av dem. Över 80 stycken har vi fått de senaste sex veckorna, och fler ska det komma. Puh! Men kalvningarna har gått otroligt bra det här året, så man måste ändå säga att de senaste veckorna varit mycket lugnare än de skulle kunna ha varit.

Som sagt. Överallt har vi kalvar. De har inte riktigt förstått det där med hålla sig innanför stängsel, så de traskar omkring mest på hela gården. Men hittar för det mesta tillbaka till sina mammor snabbt!