Om att vara nöjd

 

”Jag behöver inga resor långt bort. Inte dyra prylar och mycket pengar. Det jag behöver finns här, och det är värt alla pengar och all tid i världen. Att få rå om min egen tid. Leva på en plats där jag vill vara. Tid och ork att göra saker jag har lust till. Inte längta bort. Nu och här är där jag vill vara, och jag tänker inte pressa in mig och min tid i någon mall jag tror mig måste passa in i. Livet är nu, och jag har det här utanför dörren.”

Så skrev jag på Instagram igår efter en lunchtur på sparken. Och det är sant, även om det ibland är svårt, och man lätt kan glömma bort varför man gjort de val man gjort. Jämför sig och får för sig att man borde göra som man ”ska”.  Men ibland, som på en tur på på sparken en solig januaritisdag, då kommer det över en, vissheten om att ha gjort rätt val. Rätt för mig.

Vi lever lite annorlunda än normen säger att vi ska göra. Vi jobbar ganska mycket, men vi jobbar med vårt eget, för vår egen skull med saker vi har lust att göra. Ibland är det slitigt. Ibland jobbar vi mindre, och har tid för saker vi vill göra bara för att vi känner för det. Vi tjänar inte massor av pengar och har ingen fet buffert. Reser inte bort särskilt ofta alls, men är glada att ha fått skapa en vardag där vi trivs och vill vara. Det är något vi pratat om och drömt om ända sedan vi blev ihop, jag och Jonas. Det var så vi ville bygga vårt gemensamma liv.

Ibland räcker det med en solig tur på snön för att bli påmind. Känna sig nöjd och tacksam över det som är. Slippa jaga.