Skärtorsdag i väntan på djurungar

10 april, 2020

Kategori:

Det märks sannerligen att det är vår nu, inte minst på alla djurungar som ploppar fram på gården. Kalvar kommer det flera stycken varje dag, killingar väntar vi lite när som helst, och framåt påskaftons morgon räknar jag med att det kläckts små kycklingar i äggkläckningsmaskinen inne i köket. Det är en fin påsktradition, att starta äggkläckaren precis tre veckor innan påsk. Då kan man fira påskafton med små pipande dunbollar i en låda jämte frukostbordet.

På skärtorsdagen letade Britta och jag fram den stora trälådan vi brukar ha till kycklingarna och Britta gav den en ordentligt tvätt.

Och så riggade vi i det vanliga hörnet i köket. En låda med tidningspapper i botten, och en värmelampa över. Värmelampa behöver kycklingarna många veckor, ända tills de fått fjädrar istället för fjun och kan hålla värmen ordentligt. I köket funkar det bara att ha dem de första dagarna, sedan blir de för livliga, och så kan det börja lukta lite och då har jag dem hellre i hönshuset. Då flyttar hela lådan och värmelampa till ett eget hörn i hönshuset där hönorna kan se och höra kycklingarna, men inte komma åt dem. På så vis vänjer de sig vid varandra innan det är dags att släppa ihop dem. Egentligen är det ju smidigare att få kycklingar på naturligt vis, med en mamma som ruvar dem, men det är inte helt lätt att få hönorna att ruva som man vill. Ibland vill de, men ganska ofta får mina för sig att bara ruva några dagar, och går sedan av äggen som då blir förstörda. Jag har två hönor som hållit på så i flera månader nu, så de har ruvningsförbud eftersom de bara slösar en massa ägg. Jag lyfter helt sonika av dem från ägghögarna i hönshuset varje dag. Med mina hönor brukar det funka bättre för dem att ruva klart på sensommaren eller början av hösten, så då får vi ibland en liten kull med naturruvade kycklingar.

Framåt kvällen hade jag Edith som hjälpreda. Jag skulle flytta om lite djur, och då är det skönt att vara två. Fåren fick flytta ut i gethagen, men bara ytterst temporärt, för nu har vi bestämt oss för att sälja även de två sista. I tre år har vi haft får, lite som ett hobbyprojekt, och som mest hade vi fyrtio stycken. I somras sålde vi de vi hade kvar, förutom de här två, Poppy och hennes tacklamm. De är de tamaste och snällaste får jag träffat och jag kommer sakna dem mycket, men nu får det räcka med getter som hobbyprojekt. För ett tag i alla fall, för jag vill absolut ha får igen någon gång i framtiden.

Innan vi gick vidare till stallet och getterna var jag tvungen att kolla för femtioelfte gången idag om krionblommorna slagit ut.

Och de var alldeles på vippen. På skärtorsdagens morgon vaknade vi och såg utanför sovrumsfönstren att det jättestora krikonträdets knoppar blivit vita. Om bara någon dag är det som ett stort, fluffigt spetsmoln utanför huset.

Så traskade vi in i stallet. Granne med getterna bor för tillfället de här. Resten av kalvarna går ute i hagarna med sina mammor, men de här har haft lite otur och har mammor som inte velat ta hand om dem. De får istället mjölk i spann, och är därför väldigt tama och som ni ser helt orimligt söta. Som små nallebjörnar. Nästan omöjligt att slita sig ifrån dem.

Men i grannboxen bor getterna, och de skulle delas upp ikväll för att få lite lugnare när det är dags för killning. Två stycken skulle flytta till en annan box, och det är inte helt lätt att få ut precis de två getter vi hade tänkt oss. De har lite olika personkemi helt enkelt, och rangordning i gruppen, och vår plan var att Anna och Lisa som är syskon och mammor till de andra två skulle få vara tillsammans. Lisa är bossen i gruppen, och hon är ganska tuff mot Annas dotter Kerstin, så nu får Kerstin och Mimmi, förstagångsmammorna en egen box, och Anna och Lisa får dela. I boxarna kan vi sen dela av med grindar så de får en halv box helt för sig själva.

Det märks att Edith har haft getter nästan halva sitt liv, för hon är så van vid dem och vet hur de beter sig. Nästan så jag tror att hon hade grejat att dela på dem själv.