Landsbygden har ett image problem

19 juni, 2018

Sverige behöver en ny story och frågan är vem eller vilka som ska skriva den. Jag är beredd att bidra och har ända sedan jag kom ut som opinionsbildare funderat på hur en ny story skulle kunna utformas. Det finns en hel del skrivet redan men det mesta handlar om fakta, konstruktiv eller, helt i betraktarens öga. Min känsla är att det krävs något nytt som kan bli en del i ett omfattande visionsarbete för ett sammanhållet Sverige där stad och land inte ställs emot varandra som motpoler utan som det egentligen är, helt beroende av varandra. Sveriges nuvarande story är uppbyggd på fördomar som blivit sanningar och inrotade vanföreställningar med fördel staden eftersom flest personer bor där och gör den fördrivna sanningen partisk.

På skrivarkurs i Österlen

Det är ingen tvekan om att det behövs nya berättelser med alternativa samhällsvisioner som genomsyrar optimism och framtidstro även utanför staden och som kan rucka på föreställningen om att staden är det givna alternativet. Är ni fler med mig som anser att jag har rätt och har ett råd eller två hur jag ska ta idéen om en ny berättelse vidare så är jag tacksam för tips. Jag är beredd med pennan.
Till exempel har den teknikstyrda utvecklingen dominerat när det gäller hur digitaliseringen påverkar våra samhällen. Beskrivningen om vilka möjligheter som ges när det gäller digitalisering och lokal utveckling är tills nu mycket undermålig. Att digitaliseringen kan ge uppsving åt minsta lilla by till större ort har nog de flesta insett. Likaså inser alltfler att valet av staden som boplats inte är lika given längre, vilket i sig är tur eftersom problemen ökar med allt för snabbt växande städer.
Det är dags för en story byggt på digitalt driven samhällsgemenskap som kan uppnås lika väl i mindre samhällen. Någon sa till mig att vi går mot en utveckling där städerna blir alltmer lika. Kanske blir det landsbygdens revansch. Nu finns anledning att förstärka landsbygdens original och då syftar jag inte på individer utan på möjligheter med ett liv som inte är likriktat och som främjar hälsa och kreativitet.
Det är dags att sluta underskatta livet på landsbygden och landets glesare regioner och verka för en sammanhållen berättelse om framtiden långt ifrån rådande fördomar och som ger Sveriges landsändar den image de förtjänar.

0 kommentarer

”Du verkar vara ovanligt driven för att komma från Norrland”

15 juni, 2018
Kategori:

Ser ut över havet. Det är en fantastisk morgon. Vi är samlade inför dagens skrivövning i den skrivkurs jag deltar i. Vi är alla kvinnor från olika delar av Sverige men min del är som vanligt den som sticker ut men också inte. Norrland. Säger alla så i Norrland? Du verkar vara ovanligt driven för att komma från Norrland… och så där håller de på.

Jag vill genast påpeka att det här är helt vanliga och ytterst sympatiska människor och i gruppen finns också dem som inte får mig att känna mig utanför normen. Utanför idealet som är att bo på alla andra ställen än på landsbygden, och allra minst i Norrland.

Men jag blir återigen påmind och aningen frustrerad över att det alltid möts av det här. Frustrerad eftersom jag är en av oss som oförtrutet försöker bidra till att ändra på den här föreställningen som blivit regel och som bidrar starkt till vårt kluvna Sverige.

Förundrad över att man så ofta måste försvara sitt val att bo kvar och tala om att i Norrland och är vi inte annorlunda. Vi är inte mindre

vetande och vi har inte mindre lust till liv.

Livet är bara annorlunda för dem som ser på det utifrån. Jag frågar aldrig varför någon valt att bo kvar. Kan gärna ställa frågan var man bor och är också ärligt intresserad av att höra vad det är som får dem att trivas men det intresset är alltför sällan ömsesidigt.

Jag är så trött. Trött på att förklara att vi är mer lika än olika. Vi har inte mindre krav men vi har andra krav utöver dem som är medborgerliga och handlar om rätten till välfärd och trygghet.

Vi som trivs utanför staden saknar inte det staden har att erbjuda. Inget konstigt med det. Vi trivs med annat som är minst lika värdefullt för oss, men inte hälften så värdefullt för landet Sverige.

Politik som bygger på att skatter på våra resurser ska fördelas från Stockholm och sen ges tillbaka i form av bidrag till behövande har verkligen satt sig i vårt land. För att ändra attityder behöver sättet att bedriva politik sluta utgå från Stockholm.

3 kommentarer

Strukturella problem bortom partipolitiken

7 juni, 2018

Nu är det full fart på valrörelsen och jag måste erkänna att trots att jag är mycket intresserad av politik så har jag väldigt svårt för dryftandet mellan partier och block som blivit alltmer dominerande i debatten. Om det beror på att retoriken haft en egen utveckling där journalister och media varit medskapande, eller om det är ett ökande tryck i konkurrensen av väljare låter jag vara osagt.

Jag känner i alla fall tydligt att fler med mig håller på att tröttna på debatten som man märker syftar mycket på att visa hur dålig den andre är för att förstora sig själv. Ibland tänker jag att jag som måste skärpa mig och rätta mig i ledet. Det är ju så här vårt demokratiska system är uppbyggt. Det vill säga med partier som ska tävla om rösterna och om att få förtroendet att regera vårt land. Men nånstans tror jag på en förändring. Eller snarare att den är helt nödvändig och därför så starkt hoppas på att det ökade missnöjet ute i vårt land kan leda till ett paradigmskifte.

Förtroenden måste byggas upp och förtjänas som i vilken relation som helst. Kanske är det dags att regeringen, hur den än kommer att se ut börjar tänka på det. Det är inte urbaniseringen som är deras huvudman, det är heller inte marknadskrafterna. Det är vi medborgare som deras förtroende ska bygga på och att den har fått sig alltför många törnar är en stark anledning till att jag fortsätter argumentera för en förändring bortom partipolitiken. En förändring som känns rätt är att ändra hur resurser och åtgärder kanaliseras ut i våra regioner
När vi gick med i Europeiska unionen kom regionalpolitiken att handla om att regionerna själva ska bedriva utveckling genom projektmedel från olika strukturfonder. Redan här kan vi stanna upp och fundera över hur det påverkar redan hårt ansatta kommuner. Dels ska man ha resurser för att söka projekten, sen ska man klara av att genomföra dem och sist men inte minst ska man klara av att implementera nya metoder som kräver resurser som inte finns utan projektmedel. Det går bara runt och ger inte möjlighet att bygga upp vare sig det human- eller strukturkapital som skulle kunna utjämna regionala skillnader i ett långsiktigt perspektiv.

Att detta är ett problem blir aldrig en fråga för vare sig regeringen eller regionalt utvecklingsansvariga eftersom det är strukturella och partiobundna. Därför behovs nya sätt att bedriva politik i vårt land och kanske borde nästa mandatperiod gå ut på att göra om och göra rätt för att vinna medborgarnas förtroende tillbaka.

Detta är en ledare från Lokaltidningen som jag har rätt att dela vidare på min blogg.

0 kommentarer

Den maximalt rörliga arbetskraften

4 juni, 2018

Industrialisering kallas den samhällsomvandling som innebar att vi gick från jordbrukssamhälle till industrisamhälle. Det är nu ett tag sen och nya samhällsomvandlingar är här som påverkar människa och samhällen radikalt. Ett exempel är digitaliseringen.

Lidmangården. Fotot är taget av Sara Lidman-sällskapet.

Under tiden då Sverige industrialiserades krävdes att människor flyttade från landsbygd till stad i klungor, eller som Sara Lidman beskrev det:
”Att efter kronotorp och småbruk lyckats med konststycket att föda upp tie, femton barn – det otroliga konststycket som det innebar att hålla en sådan hop vid liv. Mamman som kunde lägga sig hungrig och ända få höra från ett sista grymt från pojk-soffan: du tog störst bit´n. Att dessa stugor inte exploderade av överlevandes bataljer! Men de höll ihop och så snart unghopen var sjutton så for de, en eller två åt gången allihop söderut Atlas Copco, Alfa Laval, LM Ericsson, Scania Vabis och Avesta Närsta….Dit där farsans räntor gått före.”
Jag tänker en del på Saras engagemang kopplat till mitt. Det är oundvikligt att jag känner mig nära henne eftersom jag gestaltar henne i filmen som ska visa vem hon var som person. Sara engagerade sig bland annat i utflyttningen av inlandet, vilket tyvärr inte gav så mycket effekt eftersom den var oundviklig. Annat är det med den samhällsomvandling som nu sker. Den skulle kunna leda till det omvända, dvs att ättlingar till dem som flyttade från sina hembygder kan flytta tillbaka, eftersom dagens arbetsmarknad ser helt annorlunda ut.
På landsbygdsriksdagen lyssnade jag på ett föredrag kring samband mellan digitalisering och tillväxt. Det var en kvinna som berättade om ett arbete som gjorts av Region Halland. Det finns mycket att berätta om det, bland annat det som dockar an till människors rörlighet. Sara Lidman talade om den maximalt rörliga arbetskraften som ett bekymmer, vilket det också var ju på hennes tid. Nu skulle jag vilja berätta för Sara att den samhällsomvandling som hon bara hann ana har gjort att rörligheten numera inte behöver vara kopplad till staden.
Det skulle kunna bli den genomgripande förändring som behövs för att utjämna flyttmönstren. Jag tror nämligen att det är läge för det nu. Vi är mer jämlika nu mellan stad och land när det gäller möjligheter att försörja sig platsoberoende och det borde regeringen ta fasta på och stimulera genom att satsa på genom en aktiv lokaliseringspolitik och en väl fungerade infrastruktur i hela landet.

0 kommentarer

Därför behövs Landstormen

29 maj, 2018

Mycket är skrivet om hur regionalpolitiken har förändrats de senaste decennierna. Det finns en rad faktorer som gör att vårt land allt tydligare har indelats i stad och land, istället för den helhet beroende av varandra som det egentligen är.
Mycket har skrivits, utredningar har gjorts, forskning har visat men fortfarande så är vårt land på väg mot en ökad polarisering mellan stad och land och mellan makten och medborgarna. Vi behöver göra något åt detta. Och det är nu.


Jag har bott i en bygd vars resurser blivit allt mindre i takt med att jag blivit äldre. Jag märker tydligt att mina barn till exempel har ett smalare utbud av både aktiviteter och gymnasieprogram. En del beror på skeenden i samhällsutvecklingen som till exempel att det fanns mycket mer av ideellt arbete på det 70 tal som jag växte upp i. Andra påverkansfaktorer är urbaniseringen och att marknadens krafter tagit överhand i takt med globalisering och urbaniseringen.
Som sagt orsakerna är många och sambanden dessemellan är ännu fler. Rent komplext faktiskt. Klart är också att orsakerna har att göra med mycket mer än vilken regering vi har. Med det menar jag att det finns andra orsaker till vårt kluvna land än det som har att göra med parti- och blockpolitik. Och eftersom vårt demokratiska system är byggt på val vart fjärde år till partier som vill locka oss väljare med den politik som känns mest attraktiv så anpassas den efter krafter och förutsättningar som är stadsnära. Inget konstigt med det, men däremot är det mer än konstigt att man inte inser att detta leder till splittring för eller senare.
Det orsaker jag pratar om och som saknar partifärg är strukturer, normer och retorik. Andra faktorer är också människors känslor av att vara en del i samhället med lika rättigheter och känslan av att vara delaktiga i samhällsbygget. Sådana viktiga faktorer som att det är lönt att rösta och engagera sig i sin hembygd.
Landstormen behövs likt fyren som ger sikt i stormen så att riktningen blir rätt. Landstormen är en medkraft som bygger på solidaritet, delaktighet och öppenhet där alla som delar uppfattningen att vi behöver göra en kursändring i svensk politik kan gå med.

0 kommentarer

Ökad brist på tillit är ett hot mot demokratin

26 maj, 2018

Tillit är en av de finaste orden jag vet. När jag kollar ordet i min favorit app så syns synonymer som förtroende, förtröstan, tillförsikt, tilltro och hopp, vilket gör mig än mer övertygad att det är frågan om tillit till staten och mellan oss människor som driver mitt samhällsengagemang.
Vår demokrati är inte självklar. Den är inget att ta förgivet. För att en demokrati ska fungera behöver medborgarna känna sig som en del i samhället. Gör vi det är vi också mer motiverade att bidra till våra gemensamma livsmiljöer. Det innebär att om de som regerar värnar tilliten och framtidstron för människor i vårt land så kommer det också att främja samhällsekonomin. Kanske är det i samhällsekonomiska termer vi behöver diskutera frågan om vårt alltmer kluvna land som får fler och fler att känna sig exkluderade, eller i alla fall orättvist behandlade?
Att beskriva hotet om att alltfler struntar i att rösta och att missförhållanden banar väg för högerpopulistiska krafter verkar nämligen inte riktigt nå fram till regering och riksdag. Vilket är riktigt beklagligt för det är just tillit och sammanhållning som byggt det här landet starkt.


Mitt engagemang har inte ett lands- eller glesbygdsfokus. Det är nationellt. Det vill säga jag drivs av att bidra till ett mer sammanhållet Sverige och känner starkt att tillit är en av grundpelarna i ett väl fungerande samhälle. Med det menar jag att vi litar på varandra och känner tilltro till framtiden. Tänk vad det gör för en bygd, inte minst med det lokala näringslivet. Skillnaden mellan att känna tilltro till framtiden och ett ständigt hot inför nästa neddragning i service och infrastruktur är avsevärd. Det borde alla inse.
En människas tro på sin bygd är avgörande för att den ska överleva och om man tar ifrån människor dess inneboende kraft och tro så finns inte mycket kvar. För mig känns det mycket allvarligt att det som byggt vårt samhälle är på väg att förminskas till en ickefråga i jakten på röster där rösterna eller snarare väljarna finns i städerna vilket gör att politiska beslut, normer och retorik formas därefter. Rösterna i vad vi kan kalla resten av Sverige hörs dock mer och mer. Här är vi färre väljare men om vi går ihop så kan våra röster höras mera. Vi kan i alla fall inte tiga still längre.

0 kommentarer

Syssner, Tidholm & Rönnblom

20 maj, 2018
Kategori:

Sista dagen på Landsbygdsriksdagen bjuds vi på söndagsstudio med tre mycket kompetenta och intressanta personer, nämligen Josefina Syssner, Po Tidholm och Malin Rönnblom.

Alla tre fick möjlighet att delge sin uppfattning från gårdagens partiledardebatt och situationen vi har i vårt urbaniserade land. Det var en fantastiskt uppfriskande dialog som gav bestående intryck hos mig

Malin kommenterade Stefan Löfvens uttalande om att människor på landsbygden har samma behov som alla andra?! Vem behöver övertygas?

Troligen är de stadsborna och hon undrar också hur det kommer sig att vi inte flyttar fokus från att vi som bor i landets glesare delar är tärande när vi istället borde anses lärande eftersom stadsborna har mycket att lära av kraften, kreativiteten, entreprenörskapet i glesbygd.

Po Tidholm är som vanligt den glimrande dysterkvist som behövs i en panel i det här ämnet. Av allt klokt han sa väljer jag hans klarsynta uppfattning om elefanten i rummet under partiledardebatten. Dvs det som borde vara uppenbart men som ingen vågar röra vid. Nämligen det som händer ute i Europa och USA på grund av att stora delar av landet missgynnas under lång tid.

Josefina talade bland annat om att det saknas visioner och handlingsalternativ i politiken trots att ett ökat missnöje bland medborgare. Hon gjorde också en träffsäker jämförelse med miljörörelsen. Hur den växt fram som en miljöfaktor, ett perspektiv som förväntas finnas med i politiska beslut.

Tänk om en det blir likadant med urbaniseringen, dvs att frågan kan bli så uppmärksammad så det blir ett perspektiv på politiken. Den tanken delade de alla tre, dvs att det borde vara självklart med någon form av filter, en given aspekt eller en helt ny grund för politiken som innefattar en platspolitisk säkring.

Att Jacke Sjödin sen rimmade ihop en rad om att dessa tre kunde vara medicinen som krävs för ett sammanhållet Sverige var det många som höll med om i Fjällräven arena.

Tack Hela Sverige ska leva för en helt makalöst bra arrangerad riksdag a’ la landsbygd

1 kommentarer

Partiledardebatt om hela Sverige

19 maj, 2018
Kategori:

Lyssnar på partiledardebatten arrangerad av Hela Sverige ska leva för landsbygdsriksdagen. Den enda partiledardebatten utanför Stockholm med temat stad och land i balans.

Det är verkligen häftigt för en samhällsengagerad och politiskt intresserad person som jag att uppleva en debatt live med en proffsig ledare i Anna Bellman. All heder åt henne!

Att kommentera allt som sägs i ett blogginlägg blir svårt men det är uppenbart att samtliga partier är medveten om vårt orättvisa samhälle. Frågan är dock om man inser hur mycket det påverkar orter, bygder och samhällen och framförallt medborgare. Tror tyvärr inte det men känner starkt att partierna är på väg mot en högre insikt.

En fråga av alla frågor som påverkar vårt kluvna land är hur man tänker kring huruvida kommunerna och regionerna ska få en rimlig ersättning för resurserna man i nuläget bjuder på, eller snarare får betala dubbelt för.

Hur glesbygd\landsbygd ska kompenseras fastnar kring om kommunerna med vattenkraft ska kompenseras direkt eller via regionerna. Eller om de ska kompenseras överhuvudtaget eftersom alla små kommuner inte har kraftverk och att det då blir orättvis.

Frågan kommer alltså inte vidare eller riskerar hanteras så att den motverkar sitt syfte. Att lägga det på regionerna medför inte med säkerhet att alla kommuner får tillbaks vad man förtjänar t ex.

Sen finns ju andra sätt som inlandets miljöer och resurser tas i bruk utan eller för lite och missriktad kompensation.

Det sas såklart mycket mer och en del kommer jag att återkomma till i den här bloggen.

0 kommentarer

Goda ambitioner kan gå i stå

19 maj, 2018
Kategori:

Lyssnar på Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht som beskriver regeringens ambitioner för landsbygden.

Han inleder med att berätta om sina egna erfarenheter som boende på landsbygden vilket till viss del gör honom trovärdig.

Sven-Erik fortsätter med att presentera landsbygdspropositionen som bygger på Landsbygdskommitténs slutbetänkande.

Vilket regeringen presenterar som en ny sammanhållen politik för Sveriges landsbygder. Den nya landsbygdspolitiken omfattar olika aspekter av företagande, jobb, boende och välfärd och kännetecknas av en helhetssyn. Flera samhällssektorer aktiveras för att sluta klyftorna mellan olika delar av landet.

Landsbygdsministern avslutar med att man nu är på väg och om S får fortsatt förtroende så ser han att det kan ta 2-3 mandat för att ”börja sluta klyftan” i Sverige

Problemet som jag ser det är:

1. Besluten och resurserna kanaliseras via län och regioner och bygger på att kommuner och företagare ska söka medlen där vilket motverkar syftet!

2. Fortfarande är retoriken att vi som bor i landets glesare regioner, mindre städer och orter, landsbygd o glesbygd får bidrag och Staden får investeringar.

Bilden är från vårt möte i SVT serie #ettsverige 2015 och har inget med dagens framträdande att göra.

0 kommentarer

Gör om och gör rätt!

18 maj, 2018
Kategori:

Har just blivit intervjuad av Sveriges radio som är här för att rapportera från landsbygdsriksdagen. Måste ge cred till Sveriges radio som ger vårt folkinitiativ plats i riksradion.

Kan börja med att berätta att han tänkte på Sara Lidman när han hörde mitt intensiva prat om vårt kluvna Sverige. Och det var innan jag berättade att jag gestaltar henne i en dokumentär.

Hur som helst så pratade jag utan inandning. Det gäller att passa på när chansen ges att göra våra röster hörda i riksmedia.

Imorgon är det partiledardebatt på programmet och man kan fråga sig vilken valfråga som är viktigast för ett sammanhållet Sverige. Det är nästan omöjligt att säga, för frågorna är så många men en övergripande fråga anser jag vara att det är dags för en form av nyordning, rättning i leden och en insikt i vad man hittills åstadkommit för att splittra vårt land.

För att minska polariseringen och återskapa förtroendet från oss väljare måste de traditionella partierna visa sitt ansvar. De är nämligen dessa partier som rår för de ständigt ökande klyftor vi lever i. Det ökade missnöjet bäddar för populism som i sig kan splittra Sverige än mer med svaga regeringar och oreda i riksdagen. Nu är det dags att göra om och göra rätt och det är bråttom.

Frågan om vårt kluvna Sverige är mycket mer än en stad o land fråga. Mellanstora o små städer förtvinar också och ger ett ännu mer drabbat omland. Det här är en fråga för hela Sverige och det är dags att de traditonella partierna inser det!

Vi får se vad som sägs imorgon..

Tack för alla pepp! Det stärker mig vidare i stretandet för att räta ut Sverige

0 kommentarer