Naturen är en hälsokälla som kräver respekt

Många tar steget ut i naturen – töntigt har blivit trendigt var rubriken på en artikel i DN för en tid sen och jag tänker inte problematisera just denna artikel i detta inlägg. Nej, jag tänker tala om att vi som bor nära och/eller har möjlighet att ägna tid i naturen är lyckostar men med ett visst ansvar. Naturen har alltid varit en källa att ösa ur men det många tappat bort är dels att vi behöver nyttja naturen med respekt men också ge tillbaka så inte hälsokällan läker som ett såll.

Min inspiratör Sara Lidman beskrev tydligt hur människors respekt till naturen minskade i takt med att vi blev färre och färre som kunde försörja oss på den. Det i sig är inget konstigt. Men värt att poängtera trots att inte merparten av oss längre lever i jord- och skogsbrukseran så behöver naturen samma respekt.
I och med att vi blivit alltmer fokuserade på tillväxt och konsumtion slits vi och vår planet allt mer och det går fortare än vi i allmänhet förstått. Jag tillhör dock dem som tror att vi tillsammans kan göra underverk genom att alla bidrar.

Man and nature är en symbios som vi föds till men aldrig växer ifrån. Det om nått är ett livslångt lärande, dvs relationen mellan natur och människor som behöver uppdateras i takt med samhällsutvecklingen. Världen är global men naturen är lokal. Det i sig kan vi som lever i regioner av ständig avfolkning nu använda för att attrahera såväl turism som nya grannar om vi visar mer av hur mycket som naturen ger.
I veckan rapporterade VK om att influencers skapat fakebilder på besök i Umeå för att öka antalet besökare till Umeå. Vi som gärna är naturinfluencers behöver inget fake. Vi är på riktigt och inte särskilt töntiga.