Norrland flyttar söderut

Jag vet inte om jag ska se det som inspiration för mitt fortsatta opinionsbildande eller om det är läge att ge upp. Efter att ha läst ytterligare en fenomenal lördagskrönika av Ola Nordebo där han hänvisar till tidskriften Norrland i ord och bild grundad 1928 blev jag nyfiken att ta del av några exemplar. En synnerligen intressant tidning som syftade till att genom ”populärt hållna men alltid vederhäftiga artiklar redogöra för allt av intresse om Norrland”

De som grundade tidskriften ville låta resten av Sverige lära känna Norrland på djupet, men också låta norrlänningarna upptäcka sig själva med alla skiftande bygder och traditioner. Herregud tänker jag. Den ambitionen borde vara lika aktuell idag. Bilden av Norrland kanske aldrig varit sann eftersom det finns så många skriftningar i kombination med ett ständigt lågt nationellt intresse. Det är därför Nordebos krönika med rubriken – Vi blir aldrig färdiga med Norrland är så träffsäker.
Bläddrande i de exemplar jag skaffat fastnar jag för en rubrik – Norrland flyttar söderut – som visar sig handla om kommunikationer. Artikeln inleds:
Den 15 maj 1936 skall alla tider betecknas som en märkesdag för Norrland. Det var den dagen norra Sverige äntligen fick anständiga järnvägsförbindelser med södra delen av vårt land och tvärtom.
Artikeln beskriver hur den i Stockholm boende norrlänningen kan ”veckosluta” långt uppe i Norrland och vara åter i till sitt knog igen tidigt på måndagsmorgonen vilket känns bekant men blodtrycket stiger när jag fortsätter läsa:
Norrland flyttar söderut – det är i tre ord summan av kardemumman. Inte taget i den bemärkelsen att våra härliga skogar, industrier och fjäll skulle omplanteras i sydsvensk miljö (!) utan så att människor skulle ha lättare att röra sig mellan norr och söder.

Ja, vad säger vi om det här? Fjäll går inte att flytta men skogar och industrier har minsann omplanterats söderut i form av råvaror, avkastning och arbetstillfällen. Och när artikeln avslutas med att Norrland tackar statsmakterna för vad som vunnits och hoppas att den senaste stora framgången för svensk ingenjörskonst och framåtanda inte betecknar slutstenen i strävanden att förbättra kommunikationerna så känns 1936 plötsligt nära med nutidens satsningar på höghastighetståg i söder.

Att det krävs mer av krafter från norr som ekar söderut är iallafall lika bergsäkert som att fjällen blir kvar. Vore de flyttbara så skulle landet mellan de tre största städerna blivit ett mässlinglandskap full av toppar….