Conchita Wurst, ebola och chiapudding

Jag hade en genomgång med en som jobbar med SEO igår. SEO betyder sökmotoroptimering och det handlar väl i princip om hur man skriver sina inlägg så att de lätt kan hittas via de olika sökmotorer som finns. Eller olika och olika förresten, det finns väl i princip bara en som används idag – Google.

Därför har jag en jäkligt slugt vald rubrik på det här inlägget. Det är nämligen dessa tre ord som är bland de vanligaste sökningarna på Google 2014.
Jag har tydligen varit helt värdelös på sökmotoroptimerade rubriker. Till exempel valde jag att ha rubriken ”Björnstjerne Björnson” på en av mina artiklar om det norska jordbruket och den norska jordbrukspolitiken. Det har, enligt statistiken, gjort att ungefär noll personer med intresse för jordbruk har hittat till artikeln. Det ska bli ändring på det nu!

Jag pratade med en god vän som skriver ledartexter på en av Sveriges största tidningar. Hon var, precis som jag, en aning nedstämd över att hon får så dålig spridning på sina texter. Hennes kollegors artiklar delas tusentals gånger. Det gör inte hennes artiklar.

Hon skriver balanserade artiklar. Hon vrider och vänder på dagsaktuella frågor där debatten går het. Men istället för att kasta mer bränsle på brasan så försöker hon lugna debatten. Hon skriver texter som hjälper läsaren att förstå att det påstådda problemet som debatten handlar om kanske i själva verket inte ens är något problem.
Skittråkigt, tydligen.

För vi som läser vill bli underhållna. När jag ser vilka artiklar som får stor spridning så drar jag slutsatsen att vi vill att samhällsdebatten ska vara en ”fight club” och inte en diskussionsklubb. Det är därför Adam Tensta får mer uppmärksamhet när han reser sig och går från en intervju, än vad han hade fått om han hade suttit kvar och pratat om saken.  Alla är glada – han fick uppmärksamhet, TV4 fick en stunds ”bra TV” och nätet fylldes av analyser och kommentarer. Det var tyvärr inte själva sakfrågan (strukturell rasism, tror jag) som diskuterades. Utan om det var rätt eller fel av Adam Tensta att lämna intervjun.

På samma sätt vet jag att jag får mer läsare och fler delningar om jag här på bloggen skriker ut att mjölkbönderna måste få mer betalt för mjölken, än om jag skriver en artikel där jag diskuterar möjliga lösningar på mjölkböndernas problem. Särskilt svårt att få läsare blir det om de lösningar som jag diskuterar är sådana som är praktiskt genomförbara. Det blir jättetråkigt att läsa, och långt. För vem orkar läsa långa artiklar? Jag har säkert tappat hälften av er som läser den här texten redan.

Den här texten är inte ens illustrerad med någon trevlig bild. Helst skulle det vara en bild på ett gulligt djur. Eller ännu hellre, en film där en katt gör något gulligt. Inget slår en gullig kattfilm.
Men hur ska vi tillsammans kunna lösa våra gemensamma problem och utmaningar, när vi alla sitter som lallande fån med halvöppen mun och glor på en kattfilm?

Ni som fortfarande är med ända hit är värda en eloge. Det är till er som orkar läsa långa texter med bristande underhållningsvärde som vi får ställa vår tillit till, när det gäller att forma en ännu bättre framtid för oss alla.
Nu reser jag mig och går.