Obegränsad skärmtid – jag gör ett fullskaligt experiment på min son

Som förälder till en son på sju år brottas jag med frågan om hur jag ska förhålla mig till hans användande av dator och läsplatta. På något sätt får jag ett styng av ”dålig pappa-känsla” när han sitter vid datorn. Borde han inte istället rita, göra kullerbyttor eller något annat som är utvecklande för kropp och själ?

Jag har gjort några försök att säga till honom att han inte får använda läsplattan eller datorn mer än en viss tid per dag. Han kontrade genast med att ”då gäller det dig också, Pappa”. Det blev då genast svårare – jag ”måste” ju läsa mejl, uppdatera facebook och kolla kommentarer på bloggen.
Jag vill ju leva som jag lär och istället för att själv anpassa mig till de regler som jag försöker tvinga honom att leva efter, så ändrade jag reglerna så att vi båda kan leva efter dem. Således har vi inga regler alls. Det är fritt fram för obegränsad ”skärmtid” för oss båda.

Det återstår att se om det kommer att leda till att han blir en asocial, överviktig, chipsätande nörd – jag tror faktiskt inte det.

Ändå känner jag mig som en dålig förälder när han sitter vid datorn. Därför tar jag varje tillfälle i akt att försöka hitta på andra saker att göra. Bäst av allt är det förstås när han själv hittar på annat – något som faktiskt sker allt oftare. Helt frivilligt och på eget initiativ lägger han ifrån sig läsplattan och gör andra saker. Då försöker jag uppmuntra eller, i vilket fall, inte hindra honom från att göra det han företar sig.

Det är minsann inte heller så lätt alla gånger. Igår ville han och hans kompis göra gångar i min ärtåker. Jag slits då mellan att dels vilja inpränta principen om att man inte får trampa ner grödor, och dels vilja uppmuntra till lite ute-lek. Självklart fick de göra som de ville. Men bara på en begränsad yta och efter att ha lyssnat på ett långt brandtal om att man egentligen inte får.

Men roligt hade de. De ordnade ett mysigt ”ärt-häng” med campingstolar där de satt i ett par timmar, samtalade och mumsade ärtor. Jag fick känna mig som en bra pappa för en stund, och det var värt några nedtrampade ärtor och ett avsteg från en helig bondeprincip.