Mjölkkrisens första tillägg

Det första tillägget i USA:s konstitution skyddar rätten för var och en att fritt utöva sin religion.
USA bestod av människor som hade kommit från alla möjliga håll i världen och många av dem hade sökt sig till USA just för att få utöva sin religion i fred. Beslutsfattarna insåg att allt annat än religionsfrihet enbart skulle så split bland befolkningen. Det skulle bli ett jäkla liv, helt enkelt.
Eftersom det inte skadar någon annan att var och en får ha sin egen religion, så fanns helt enkelt ingen anledning att inte tillåta att var och en fick ha vilken religion de ville.

Vad behövs göras för att rädda den svenska mjölkproduktionen?
Den frågan får jag nästan varje dag. Och ärligt talat – jag har ingen aning.

Det enda jag med säkerhet vet, är att det höga kostnadsläge som vi har i förhållande till våra kollegor i andra länder, aldrig kan gynna det svenska jordbruket. Det är som att säga att det skulle vara gynnsamt för en av löparna i ett hundrameterslopp att ha en ryggsäck på ryggen när ingen annan har det. Visserligen kan han eller hon vinna iallafall, men det förutsätter att de andra löparna är mycket sämre, vilket de ju sällan är.

En del av de höga kostnaderna som det svenska jordbruket har, är kostnader för det som brukar kallas för ”de svenska mervärdena”. Jag tycker att det är en olycklig formulering, då den ger en felaktig betydelse av begreppet ”mervärde”.
Ett mervärde är ju vad det låter, någonting som ger mer värde åt en produkt än vad kostnaden är. Det är alltså helt nonsens att säga: ”vi har alldeles för höga kostnader för våra mervärden” – om så är fallet är det ju inte fråga om ett mervärde.

Om det verkligen hade varit fråga om ett mervärde så hade det ju inte behövts någon lagstiftning eller annan överenskommelse. Ett sätt att producera som gör att intäkterna ökar mer än kostnaderna behöver man inte lagstifta om. Det är just för att det inte är ett mervärde, som lagstiftningen finns där.

Jag önskar att mjölkproduktionens utmaningar vore som en gordisk knut som man kunde fixa med ett alexanderhugg. Men så är det inte. Ingen enskild sak har så stor betydelse, att den, och enbart den, är orsaken till allt elände. Denna insikt används ofta mot oss bönder när vi gentemot politiker argumenterar för till exempel sänkt dieselskatt – att den kostnaden inte ensamt kan förklara den nuvarande krisen. Det har vi självklart inte heller påstått. Det är den kostnaden tillsammans med en miljon andra små och stora orsaker som har gjort att det har gått som det gått.

Hur får jag ihop detta med det inledande resonemanget om USA:s konstitution och religionsfriheten?

Jag upplever det ibland som att vi svenska bönder anser att vi tillsamman driver samma företag. På stämmor och årsmöten försöker vi komma överens om en strategi för ”svenskt jordbruk AB”. Det blir såklart majoritetsbeslut och kompromisser som stakar ut en gemensam väg framåt.

Men jag, och ingen annan heller för den delen, kan sitta inne med de perfekta lösningarna för framtiden. Hur kloka vi förtroendevalda än är, så kan vi inte veta vad som är bäst strategi för framtiden – för framtiden har inget facit.

Det uppstår situationer som liknar den som skulle ha skett om de som skrev USA:s konstitution skulle ha försökt tvinga fram en gemensam religion för alla – de som redan hade den religionen skulle ha blivit nöjda, men alla andra hade blivit missnöjda. USA hade blivit en mindre attraktiv plats att bo på för alla de som hade en avvikande religion och det hade skadat USA:s konkurrenskraft.

Jag delar vissa värderingar med vissa av mina kollegor här i Sverige. Men inte alla. På samma sätt delar jag vissa värderingar med bönder från hela världen. Men vi bönder är inte klonade kopior av varandra, på samma sätt som livsmedelskonsumenterna inte heller är identiska kopior, med samma preferenser.
När vi svenska bönder tvingas producera enbart enligt det som kallas för de svenska mervärdena så blir vi förbjudna att ens försöka tillmötesgå efterfrågan från alla de konsumenter, svenska som utländska, som har en annan uppfattning om vad ett mervärde är.

Eftersom ingen kan veta vilken väg det är som leder framåt, så är det en dålig strategi att vi alla går i led och letar efter samma väg. Ge oss bönder förtroende att själva utforska marknadens okända terräng och leta våra egna vägar. Det är mycket större chans att vi hittar vägen om vi sprider ut oss lite.

Ge oss lite religionsfrihet, även inom lantbruket!