Höstvete del 8 (11:e oktober)

Många – nåja – några personer har hört av sig och vill ha en uppföljning och sammanfattning av resultatet av mitt höstveteprojekt som jag har skrivit om i en uppskattad serie här på bloggen.

Jag varnade redan tidigt för att den här serien inte skulle uppskattas av den som inte gärna sjunger långsamhetens lov.
Jag började förberedelserna för sådden i slutet av juli. Åkern såddes i början av september. Höstvetet kommer att vara moget för tröskning september 2016. Det totala ekonomiska utfallet kommer jag inte att kunna summera förrän första halvan av 2017 då (förhoppningsvis) alla de olika EU-stöden har betalats ut.

Det är så här det är att vara bonde. Ett odlingsår är minst ett år långt. Yrket erbjuder inga snabba cash, utan handlar snarare om ett evigt pysslande för att få ihop likviditeten. Kostnaderna är nu och intäkterna kommer kanske någon gång långt senare.

I det senaste inlägget var jag bekymrad över att den regniga inledningen på hösten skulle skapa problem. Det såg ut som att stora delar av åkern inte hade grott. Det var en oro som var befogad. Fortfarande är det bara, uppskattningsvis, 40 procent av åkern som utsädet har grott på.
För att tala klarspråk: Det blev fiasko av allting.

Nu gäller det att fundera över vilken strategi jag ska ha. Det är ingen idé att göra någonting ytterligare denna höst. Till våren ser jag om de delar av åkern där utsädet har grott också har klarat övervintringen. Om så är fallet så kommer jag att så de delar av åkern där utsädet inte har grott, med någon lämplig vårsäd. Antingen vårvete eller korn. Vad det blir bestäms av hur tidigt jag kan komma ut med såmaskinen i vår. Vårvete behöver lång tid att bli moget och om det blir en sen sådd så kommer det överlevande höstvetet och vårvetet inte att bli moget samtidigt, vilket försenar skörden nästa höst.

Jag är ledsen att jag behöver hålla er på halster i över ett år till. Men det är så det är när naturen ger förutsättningarna.