Är byteshandel vägen mot en bättre värld utan pengar?

Jag har förstått att det inom vissa kretsar närs en dröm om ett bättre samhälle – ett samhälle utan pengar.

Pengar är ju, enligt den tankevärld som många lever i, roten till allt ont. Så, varför inte såga av roten till det onda och låta girighetens planta vissna!

Om pengar avskaffades skulle vi kunna återgå till byteshandel. Vi har haft sådant system tidigare, iallafall tror vi det, och den ”nya delningsekonomin” ger ju möjlighet till att utveckla konceptet.

Jag tror att detta bygger på en missuppfattning om vad pengar är och var pengar kommer ifrån. Troligtvis beror missuppfattningen på att vi idag lever i en värld där inte bara ”vanligt folk” utan även politiker och centralbanker inte förstår vad pengar egentligen är.

Pengar är nämligen ett resultat av byteshandel och jag tror att varje system som bygger på byteshandel, på ganska kort tid, kommer att skapa pengar.

När människor byter varor med varandra kommer vissa varor att vara mer eftertraktade än andra. Helt enkelt för att dessa varor finns i liten mängd i förhållande till hur efterfrågade de är. Ganska snart skulle alla varor få en relativ prissättning: ett äpple kan bytas mot två bananer, en bil kan bytas mot 30 cyklar, en byxa kan bytas mot två skjortor etc.

De människor som deltar i byteshandeln kommer ganska snart att identifiera den vara som är mest eftertraktad för dess egenskap att den lättast går att byta mot någon annan vara. En vara som går att spara lång tid utan att den inte förstörs. En vara som kommer att behålla sitt värde under överskådlig tid. En vara som är lätt att förvara och bära med sig. En vara som går att dela upp i fraktioner på ett sådant sätt att summan av delarnas värde är lika med helhetens värde.

Den varan kommer att fungera som pengar i bytesekonomin.

Historiskt sett har olika varor fått fungera som pengar. Det kan ha varit speciella snäckskal, djurhudar och många gånger någon typ av ädelmetall.

Införandet av en ren bytesekonomi kommer alltså förr eller senare att skapa det som man ville komma bort ifrån, nämligen pengar.

Penningekonomin gör att handeln fungerar mycket effektivare, då den som har något att byta bort kan välja att byta mot pengar, istället för precis den vara som han eller hon för tillfället vill ha.
Om jag har ett par byxor men hellre vill ha två skjortor så behöver jag inte hitta någon som har två skjortor och hellre vill ha ett par byxor. Det räcker att jag hittar någon som vill ha ett par byxor och är beredd att byta till sig dem mot en viss summa pengar. Sedan kan jag söka upp någon som har två par skjortor och byta åt mig dessa mot pengarna.

En bytesekonomi utan pengar kan alltså aldrig vara effektivare än en penningekonomi.

Eller, jo, under vissa förutsättningar kan bytesekonomin faktiskt fungera effektivare. För när pengar införs i ekonomin så blir det också lätt att driva in skatt. Skatt är grus i maskineriet för utbytet av varor och tjänster. Varje gång pengar byter ägare vill skatteverket nämligen ha en andel. Av den anledningen blir bara de affärer av, som innebär en så stor nytta för båda parter att det finns utrymme för att ta en viss del av pengarna i skatt.
Det enklaste exemplet är momsen. Fler skulle anse sig ha råd att köpa en vara om dess pris inte belastades med moms. Därför skulle fler affärer bli genomförda om det inte fanns moms.

Vid en viss skattenivå kompenseras de nackdelar som en ren byteshandel har, när det gäller effektivitet, av fördelen med att bytet kan ske utan att en tredje part – staten – ska ha sin del.
Den del av ekonomin som kan ske utanför det ordinarie penningsystemet kommer då att växa och bli en större och större del av den totala ekonomin.

Kanske är det därför delningsekonomin växer?
En hel del av delningsekonomin befinner sig ju i någon form av gråzon när det gäller skatt. Om jag som privatperson lånar grannens gräsklippare i utbyte mot att jag stryker hennes skjortor, ska vi då betala skatt? Hur skulle det isåfall gå till?

Det här är redan nu ett stort bryderi för myndigheterna och politikerna. Jag såg att flera seminarier på Almedalen skulle handla om hur man ska kunna ta ut skatt ur delningsekonomin.

Jag vet faktiskt inte hur det ska gå till. Kanske är det ett exempel på att ekonomi alltid slår politik och att det är svårt att förhindra människor att hitta vägar runt system som hindrar oss från att skapa högre välstånd genom frivilligt samarbete genom utbyte av varor och tjänster?