Bärbar dator, moral och kapitalism

För några dagar sedan bestämde jag mig för att skaffa en ny dator. Jag menar, jag är ju ett så kallat bloggfenomen nu och därför kunde jag för mig själv motivera ett dyligt inköp.

Efterssom jag hade två dagar i Stockholm inplanerade och en kväll och förmiddag ledigt mellan mötet som handlade om älgförvaltning och mötet som handlade om kartan som ligger till grund för kompensationsstöd och nationell ersättning till norra Sverige – tänkte jag att jag skulle köpa datorn då.

På kvällen besökte jag en butik och hade en väldigt bra diskussion med en säljare. Efter en, vad jag kan bedöma, relevant och seriös analys av mina behov kom han fram till vilken dator han rekommenderade.

Jag tackade och sa att jag skulle fundera över natten och återkomma dagen efter.

Utifrån hans blick och ansiktsuttryck att döma förstod jag precis vad han tänkte.

”Jaha, då gör han som alla andra. Kommer hit för att få råd och går sedan hem och köper den billigare på nätet”.

Och mycket riktigt. Jag gick hem och jämförde priser och såg att samma dator gick att köpa billigare på nätet.

Men samtidigt kändes det fel. Jag hade ju sagt att jag skulle återkomma dagen efter. Jag vill inte att människor ska ljuga för mig och därmed anser jag att jag bör undvika att ljuga för andra. Om jag hade tänkte köpa den på nätet så skulle jag ju givetvis ha sagt det. ”Tack för rådgivningen nu går jag hem och köper datorn på nätet”

Jag diskuterade saken med en god vän och hon var väldigt tydlig. ”Du har väl inget ansvar eller moraliskt åttagande gentemot försäljaren. Han har ju antagligen månadslön ändå och du kommer ju inte att träffa honom igen – så du har ingen anledning att skämmas.”

Det var ganska stor prisskillnad och jag kan inte säga att det var ett lätt beslut. Min inre dialog handlade om att jag, å ena sidan självklart vill köpa datorn för så lite pengar som möjligt. Men å andra sidan tänkte jag på vilket samhälle jag vill leva i. Om jag vill ha ett samhälle där människor ljuger och gynnar aktörer som kan hålla lägre priser därför att de inte behöver ha kunnig personal,på bekostnad av andra aktörer som har personal, så skulle jag ju givetvis köpa datorn på nätet.

Men det första man kan göra om man vill att samhället ska vara på ett visst sätt måste väl vara att själv leva som man lär.

Jag gick tillbaka och köpte datorn dagen efter. Av en glad och något förvånad försäljare.

Jag är ju stark förespråkare av kapitalismen. Många kanske tycker att mitt agerande strider mot kapitalismens grundprinciper. Men jag hävdar att det inte gör det. Snarare tvärt om.

Helt felaktigt tror många att kapitalismen handlar om att var och en strävar efter att köpa saker så billigt som möjligt. Men kapitalsimen handlar om att människor agerar utifrån sina preferenser och värderingar.

Mina preferenser ledde fram till att jag, totalt sett, var mer tillfredsställd genom att jag gjorde som jag gjorde. Mina behov var alltså mer tillfredsställda genom att jag gjorde som jag gjorde, detta trots att jag betalade mer för datorn än vad jag kunde ha gjort.

Ett annat sätt att se på saken är att säga att datorn i butiken och datorn på nätet inte är samma vara, trots att de är identiska.
På nätet köper jag en dator som jag får vänta på att den ska levereras i några dagar.
I butiken köper jag samma dator, rådgivningen, samtalet med den trevlige expediten samt en tillfredsställande känsla av att ha agerat enligt mina moraliska principer.
Det är alltså fel att jämföra priserna, då det inte handlar om samma vara.

Det här med priser är en mycket mer komplicerad vetenskap än vad man kan förledas att tro. För vilket merpris betalade jag egentligen för rådgivningen och känslan av att ha agerat ”rätt”?

Priset är inte de extra hundralapparna. Priset jag betalade var allt det som jag inte kunde köpa därför att jag betalade mer för datorn. Alltså, allt det jag blev tvungen att avstå från att köpa för pengarna.

Om mitt beslut hade lett till att jag hade blivit tvungen att avstå från att köpa mat, eller betala för mitt boende – då hade jag antagligen köpt datorn på nätet. Då hade det inte varit värt det. Men efterssom jag ansåg att jag inte hade någon alternativ användning för pengarna som jag värderade högre, så agerade jag korrekt utifrån mina personliga preferenser.

Mitt handlande var ett utslag av att jag helt och hållet agerade i mitt egoistiska egenintresse. Precis som fria människor i ett kapitalistiskt system förväntas göra. Utvecklingen av ett fritt kapitalistiskt samhälle är resultatet av att människor prioriterar sina begränsade resurser utifrån sina egna preferenser. Det tror jag är det bästa sättet att skapa ett hållbart samhälle som flest människor kan trivas i.