Blanda inte in mig i det här!

Allt fler verkar tycka att det är jobbigt att behöva göra val. Jag kan förstå det, och ibland känner jag likadant.

Ändå är möjligheten att välja – kanske – en bra mätare på välståndet i ett samhälle. Att det finns fler än en bilmodell  att välja mellan är väl bättre än att det bara finns en. Att det finns olika utbildningar och olika skolor, att det finns ett stort utbud av olika sorts mat, att det finns olika typer av skor – måste väl vara bättre än motsatsen?

Alla val är inte roliga att göra. De flesta verkar tycka att det inte är kul att välja pensionsfonder, till exempel. Andra val är roligare – att välja färg på den nya tapeten i vardagsrummet är kul, tycker en del.

Det fina med marknadskrafterna är att dessa kommer att lösa även problemen med tråkiga och svåra val. Det dyker upp aktörer som, mot en avgift gör val åt oss. Pensionsförvaltare som väljer fonder åt oss, företag som erbjuder sig att leverera en matkasse med råvarorna till en hel veckas matsedel, nyhetssidor som scannar igenom hela världens nyhetsrapportering åt oss och väljer ut det mest intressanta.
Vi minskar antalet val till att endast gälla vem som ska få göra valen åt oss. De aktörer som lyckas är de som har förmåga att skapa ett högt förtroende.

Att inte välja själv, om man inte vill, är också ett val.

 

Så, även om många känner stress över alla val som vi har möjlighet att göra, så tror jag att det problemet kommer att lösas.

Det som jag känner är de svåraste valen är de val som vi tydligen måste göra gemensamt. Ska vi gå med i Nato? Ska vi gå med i Euro-samarbetet? Ska vi avveckla kärnkraften?

Alla dessa stora strategiska beslut får stora konsekvenser och därför finns det all anledning för starka krafter, både ekonomiska och politiska, att försöka påverka processerna.

Den spelplan som vi förväntas spela på är delvis höljd i dunkel. Vad som är sant och falskt varierar beroende på vem man frågar och informationen är verkligen inte alltid att lita på. Om man kan kritisera kapitalismen utifrån det faktum att alla aktörer – producenter och konsumenter – inte har tillgång till samma information samtidigt, så är det ingenting mot hur det är när det gäller dessa val.

Om jag har förstått det rätt så argumenterade Fredrik Reinfeldt för sin hållning i flyktingfrågan ungefär såhär: Om vi i Europa inte ställer upp och är generösa och humanitära, så hjälper vi de islamska extremisterna att få vatten på sina kvarnar. De kommer alltså att få det lättare att hetsa mot kristendomen, mot västvärlden och mot Europa. Det kommer att gynna fel krafter i dessa länder och det kommer vi att få äta upp senare. Det låter som ett väldigt rimligt argument.

Samtidigt har de stora flyktingströmmarna inneburit stora utmaningar för det Europeiska samarbetet. Det har gynnat nationalistiska och extremistiska rörelser här i Europa. Europa som helhet har, vad jag kan bedöma, tappat ekonomisk och politisk kraft till följd av utvecklingen.

Vem gynnas av det då? Är det Ryssland, som enligt många, har både ekonomiska och försvarspolitiska intressen i att försvaga EU? Är det kanske USA, som antagligen också har ekonomiska och säkerhetspolitiska anledningar att ha visst inflytande över EU:s utveckling?

Att Ryssland upprustar är kanske en god anledning för oss att gå med i Nato. Samtidigt finns det ju stark anledning för de som vill ha med oss i Nato att överdriva hotet från Putin.
Kanske är den senaste meningen jag skrev i själva verket ett resultat av att jag har utsatts för subversiv propaganda från Ryssland? Kanske är det precis sådant som Putin vill ska skrivas på svenska bloggar? En bonde från Orsa som hjälper till att så tvivlets och osäkerhetens frön hos den svenska befolkningen – perfekt!

Kanske är det fegt av mig, men jag känner att jag inte klarar av att ta ställning i de här frågorna. Jag vill dra täcket över huvudet och bara sköta mig själv. Jag vill inte att ansvaret över den framtida utvecklingen i Syrien, Ukraina och EU, utvecklingen av handelsförbindelserna mellan EU och USA och framväxten av nationalistiska partier i Europa.

Jag vill sköta mig själv. Jag har fullt upp med att välja pensionssparande, tapeter i vardagsrummet och skor. Dessa val påverkar bara mig själv. Om jag känner att jag inte kan välja så kan jag låta någon annan som jag har förtroende för göra valen åt mig. Men de här andra, storpolitiska besluten, de skapar bara stress. För jag har helt enkelt ingen aning om vad som är rätt och fel.
Det som verkligen stressar mig är att jag känner att jag delvis saknar förtroende för de politiker som jag har valt att företräda mig och göra dessa val åt mig.
Jag tror nämligen inte att de heller har en aning.