Den nya miljörörelsen

På LRF:s riksförbundstämma lanserade ordföranden Helena Jonsson begreppet ”den nya miljörörelsen”.
Mottagandet bland medlemmarna har varit blandat och stundtals frågande. Vad menas med det? Hur ska vi agera nu, när vi tydligen har gått och blivit en miljörörelse.

Min tolkning är denna:

Vi har alltid varit en miljörörelse. Sveriges jord- och skogsbrukare lever ständigt i nära kontakt med naturen. Det är naturen som sätter spelreglerna för vår verksamhet och därför har vi ett grundmurat intresse för miljöfrågor. 

Vi bönder är de som tydligast påverkas av förändringar i naturen, miljön och klimatet. Vi har investerat stora summor pengar och mycket tid på våra gårdar och hela investeringen står och faller med att möjligheten att bruka marken finns kvar.

Det gör att vi får ett, flera generationer, långt perspektiv på det vi gör. Förr sade man att en bonde ärver jorden av sina föräldrar och lånar den av sina barn. Det är förvisso sant till viss del, men i ett modernare språkbruk kan man säga att vi investerar i en tillgång vars värde bestäms av dess långsiktiga produktionsförmåga. Om jag förstör min mark så blir den värdelös. Om jag inte agerar på ett sätt som gör att min marks produktionsförmåga bibehålls så minskar dess värde.

Vi inom den nya miljörörelsen har därför personligt ekonomiskt intresse i att ömt vårda naturen. Det är nämligen vi som äger och brukar naturen.

Vi inom den nya miljörörelsen har nedärvd kunskap i hur jord- och skogsbruk ska bedrivas. Tusentals år av ackumulerat kunnande sitter i våra huvuden och fingrar.
En närings om funnits så länge kan, för en utomstående betraktare, framstå som stagnerad. Inget kunde vara mer fel. Alla vi bönder har våra personliga drivkrafter och idéer som vi ständigt provar. Ibland, för att inte säga ofta, misslyckas vi med våra nya idéer. Men då och då händer det att någon kommer på något nytt sätt att göra något moment. Då sprids nyheten som en löpeld och efter några år är det nya sättet, det vanliga sättet.

Denna evolutionära process bygger på variation och mångfald. När alla vi bönder tillåts prova nya och bättre sätt ges möjlighet till fortsatt utveckling mot det bättre.

Därför är vi inom den nya miljörörelsen så övertygade om att nyckeln till framtidens än mer hållbara jord- och skogsbruk ligger i friheten. Friheten att få gå sin egen väg. Friheten att få misslyckas för att kunna lyckas.
Men friheten är kopplad till ansvaret. Friheten innebär att man själv får skörda frukterna av sin framgång, men också att man själv får bära ansvaret när det inte går som man har tänkt.

Vi i den nya miljörörelsen tror inte att den ”döda handens politik” är rätt väg att gå för ökad mångfald och en bättre miljö. Vi tror att rätt väg att gå, är vägen mot ökad mångfald. En mångfald som skapas när hundratusentals brukare av jord och skog får friheten att själva vårda sitt gröna kapital.

Vi inom den nya miljörörelsen förstår att världen är full av målkonflikter. Vi vet att ett val, många gånger utesluter alla andra val. Därför vet vi att vi måste göra kompromisser. Vi vet att kemisk bekämpning av ogräs innebär en viss miljöpåverkan, men vi ser också att det ibland kan vara det minst dåliga alternativet.
Vi inser att ett ensidigt förbud mot vissa nödvändiga preparat på den svenska marknaden enbart får till följd att produktionen flyttar utomlands där kontrollen är sämre och där bekämpningsbehovet är större.
Därför kan vi inom den nya miljörörelsen driva kampanj mot ett förbud mot vissa kemiska ogräspreparat.

Vi inom den nya miljörörelsen sitter på nycklarna till ett biobaserat samhälle. Ett samhälle där förnyelsebar råvara kan ersätta fossil råvara. Vi kan göra energi, drivmedel och förpackningsmaterial av den gröna kolatomen.

Vi behöver egentligen inte ändra på någonting för att kalla oss för den nya miljörörelsen. Med en stabil äganderätt i grunden fortsätter vi den stegvisa utvecklingen mot framtiden. Utvecklingen av jord- och skogsbruket sker både genom revolution och evolution. Både de stora sprången och de små stegen är ett resultat av nyfikenhet och frihet hos hundratusentals enskilda människor. Människor som kombinerar ny och gammal kunskap. Människor som tar till sig av de senaste forskningsrönen och samtidigt har kunskap att omsätta teori i praktik.

Det är precis de människorna som utgör den nya miljörörelsen.