Dumheter i debatten
Det är till synes ingen hejd på dumheter och missuppfattningar i debatten om lantbruket.
Under lång tid har jag tänkt att de felaktigheter som framförs, har utgjort en så liten minoritet av befolkningens uppfattning att det inte har varit värt att bemöta.
Men nu ser jag till min fasa att dessa missuppfattningar har fått spridning och verkar utgöra majoritetens uppfattning.
En sådan dumhet såg jag i kommentarsfältet till en av de många delningar som min korta film om stallgödsel och handelsgödsel fick.
”Det är den moderna växtförädlingen som har drivit fram sorter som inte klarar sig utan så stora mängder konstgödsel. Förr räckte det med stallgödsel”
Vi tar det från början….
Redan under den så kallade upplysningstiden på sjuttonhundratalet kände man till vad växterna behövde för att växa. I boken ”Svensk jord och svensk bonde genom tiderna” från 1928 skriver författaren om denna tid (sjuttonhundratalet):
”De tre stora för växternas näringsliv och utveckling nödvändiga ämnena kali, kväve och fosforsyra, kände man ännu icke till, men man var sanningen på spåren, i det att det talas om nitrosiska salter i jorden, som jordbrukaren skulle vara särskot aktsam om”.
Att växterna behöver kväve, kalium och fosfor var alltså känt redan på sjuttonhundratalet. Det är alltså inget behov som har uppkommit i samband med modern växtförädling.
Handelsgödsel, eller kostgödsel, blev populärt först på 1950-talet. Före det användes mestadels stallgödsel. Spannmålet gödslades med gödsel från djuren. Djuren fick sitt foder från oändliga arealer skogs- och ängsmarker. Man samlade alltså ihop foder från stora arealer och använde gödsel för att gödsla de förhållandevis små arealerna åkermark. Därav kommer begreppet ”äng är åkers moder”.
1928 var medelskörden på spannmål 2170 kg/ha i Skåne, 1670 kg/ha i Dalarna och 1980 kg/ha i det Jämtländska silurområdet.
(Det här skulle kunna vara ett inlägg i debatten om stödområden för norra Sverige där Jämtland alltid anses ha sämre förutsättningar för jordbruk än Dalarna. Men det är inte ett sådant inlägg).
Det är helt rimliga skördesiffror med tanke på att bönderna på den tiden saknade handelsgödsel. Dessutom saknade de modern ogräsbekämpning och växtskydd. Om jag inte gödslade med annat än den stallgödsel som jag har så skulle jag, efter några år, ligga på ungefär den avkastningen.
Om de sorter som fanns då skulle gödslas med handelsgödsel som det görs idag så skulle skörden bli mycket större. Däremot skulle det bli en del problem. De sorter som fanns då var inte förädlade för att tåla så höga gödselgivor. Strået på gamla sorter är ofta väldigt långt och vekt, vilket gör att det inte kan bära upp ett så tungt ax som det blir när man gödslar mycket (och får stor skörd).
Växtförädlingen har alltså inte gett oss sorter som behöver mycket gödsel. Växtförädlingen har gett oss sorter som tål mycket gödsel.
0 kommentarer