Ett anspråkslöst förslag

Reglerna kring offentlig upphandling har varit ett debattämne så länge jag kan minnas.

Jag vill inte gå så långt som att säga att ”tanken är god”. Det är nämligen inte tanken, utan snarare intentionen som är god. Genom att ha regler för hur upphandling i offentlig regi ska gå till, ska konkurrensen blir bättre genom att fler aktörer kan vara med och lämna anbud. Samtidigt ska det finnas mekanismer som gör att korruptionen minskar.

Det som gör att jag inte vill säga att ”tanken är god”, är att den som tänkt goda tankar redan tidigt borde ha insett att ett så omfattande regelverk snarare minskar konkurrensen än ökar den.
I den mån korruption förekommit så finns det heller inget som säger att den nödvändigtvis minskar som en följd av regelverket. Snarare flyttar den och byter karaktär. Genom att utforma upphandlingsunderlaget på ett visst sätt kan man nämligen styra det så, att den leverantör som man helst vill ska få jobbet är den enda som är kvalificerad att lägga anbud.

Jag pratade med en läkare som jag känner. Vi pratade om fenomenet ”sjukhusbakterier”, farliga bakterier som nästan bara förekommer på sjukhus. Jag hävdade att det berodde på att det var för rent på sjukhusen. ”Lite skit rensar magen”-logiken ligger mig nämligen varmt om hjärtat.
– Nej, sade läkaren.
– Det är en inofficiell sanning att det inte alls är speciellt rent på sjukhusen. Städning är ju en tjänst som ska upphandlas nu för tiden, så det är fruktansvärt skitigt på sjukhusen.

Det var intressant att han såg ett så tydligt orsakssamband mellan upphandlingen och de dammråttor som drev omkring i sjukhuskorridoren. Antagligen hade de som skrev upphandlingunderlaget gett parametern ”pris” för stor vikt och parametern ”renhet” en allt för låg vikt.

I ett normalt fungerande samhälle hade köparen av tjänsten hört av sig till leverantören om sagt att de får lov att städa oftare och bättre. Men så går det ju inte att göra nu, när leverantören kan peka på att han eller hon faktiskt har levt upp till exakt de kriterier som upphandlingsunderlaget innehåller.
Upphandlingsregelverket har alltså blivit en ogenomtränglig snårskog som hindrar den direkta kommunikationen mellan köpare och säljare. I stället för att säga exakt vad det är man vill köpa, så måste man försöka formulera sig i kodord som man hoppas att leverantörerna ska tolka på ett visst sätt.

Vore det en så radial tanke att helt slopa centralstyrningen av upphandlingarna ute i kommuner och landsting. Skulle det verkligen leda till omfattande korruption om varje kommun själv fick utforma sina upphandlingar på precis vilket sätt de vill?
Finns det inte mekanismer ute i kommunerna som, lika bra eller bättre än dagens dyra byråkrati, skyddar mot korruption? Skulle det inte, om invånarna i en kommun var missnöjda med att kommunchefens bror alltid fick sköta snöröjningen, vilken han dessutom gjorde dyrt och dåligt, förr eller senare bli så att de folkvalda gav kommunchefen sparken?

Var kommer tanken på att idiotförklara tjänstemän och politiker på kommunal nivå, så till den milda grad att man tror att de inte klarar av att handla upp bra skolmat eller bra snöröjning på egen hand?