Har du bajsat idag? Tacka en rörmokare!

Nej, sådana budskap brukar inte passera förbi i mitt flöde på de sociala nätverken.

Men i andra änden av vår matsmältningskanal finns faktiskt den retoriken:
”Har du ätit idag? Tacka en bonde!”

Okej, jag förstår budskapet och jag förstår varför det är så populärt att skicka vidare det.
Bland oss bönder börjar nämligen insikten sprida sig om att många kanske inte förstår att den mat som alla äter faktiskt är producerad av en bonde.
Det finns till och med debattörer som ifrågasätter om bönder alls behövs. I det sammanhanget kan det kanske vara nödvändigt att påminna om var maten kommer ifrån.

Det finns några få yrken som brukar marknadsföra sin egen nytta genom tacksamhetsskuldens tunga ok. Förutom lantbruket, kommer jag att tänka på yrken inom vård och omsorg. Synonymt för dessa yrken är den låga lönen och de många gånger otacksamma arbetsförhållandena. Som att låg lön på något sätt ska kompenseras genom ett kollektivt ”tack”.

Men även om det är en rörmokare som drar rören till våra toalettstolar och därmed gör det möjligt för oss att nyttja den bekvämlighet som en vattenklosett innebär, så förväntas vi inte vara tacksamma. Istället betalar vi den räkning som kommer, och så räcker det med det.

I vårt ekonomiska system byts varor och tjänster mot betalning. Det är alltså inte av omtanke och medkänsla som en rörmokare gör sitt jobb. Det är för att rörmokaren agerar i sitt eget självintresse. Kombinationen av yrkeskunnande, självintresse och efterfrågan på en vara eller tjänst, är det som gör att en vara eller tjänst finns tillgänglig på marknaden.

En rörmokare löser ett problem och skapar därmed nytta. En nytta som vi är beredda att betala för. Rörmokaren hålls ansvarig för felaktigheter i rördragningarna, men inte för övergödningen av Östersjön.

Lantbrukaren däremot, som egentligen bara finns som ett resultat av efterfrågan på mat och därmed svarar på den efterfrågan genom sin produktion, förväntas dock ta ansvar för så mycket mer. Och visst gör vi vad vi kan, men helt kan man inte undvika att allt brukande av mark innebär att miljön i stort och smått påverkas.

Om ingen efterfrågade någon mat så skulle det inte heller finnas några miljöproblem kopplade till jordbruket. Men så länge alla behöver äta, kommer det att finnas jordbruk. Så länge alla behöver kunna spola i sina toaletter så kommer det att finnas rörmokare.

Även om det skänker en tillfredsställelse att känna att man gör något bra och något som uppskattas av andra så räcker det inte för att betala räkningarna. Vi håller inte på för att vi förväntar oss tacksamhet, vi agerar precis som alla andra företagare i vårt eget självintresse.

Det som vore välkommet är att vi, lika lite som rörmokaren, fick slippa att beskyllas för alla konsekvenserna av den efterfrågan som vi genom vår produktion tillgodoser. Det är inte lantbruket som bär en viss del av klimatutsläppen eller en viss del av övergödningen av Östersjön.

Det är allas behov av att äta som är orsaken.