Hög på gräs

Regnet vräker ned efter en vecka med strålande väder. Efter en vår och sommar med, minst sagt, besvärligt väder – kyla och regn, kom äntligen sommaren förra veckan. Som bonde gäller det då att fullständigt explodera i arbete. När regnet strilar ned så finns inte så mycket annat att göra än att göra alla förberedelser inför det fina skördeväder som – förhoppningsvis – kommer. För när vädret äntligen blir bättre så finns det ingen tid att förlora.

Och det fina vädret kom, precis i rätt tid. För min del höll vädret sig dessutom fint precis tillräckligt länge för att jag skulle hinna klart med årets kraftprov – höskörden. I tryckande värme har vi jobbat nästan dygnet runt i en vecka och vi hann precis.

När nu regnet återigen faller är det en obeskrivlig känsla att stå och titta på en välfylld hölada. Känslan är så stark att det nästan kan beskrivas som en drog. Jag knarkar den här känslan och kanske är jakten på just den här känslan en av mina viktigaste drivkrafter i mitt yrke.

Kan det kanske vara så att det faktum att det känns så oerhört bra, är ett resultat av årtusenden av evolution?
Särskilt på de breddgrader där vi bor, har det ända sedan vi blev bofasta och började bruka jorden varit helt avgörande att under sommaren kunna samla i ladorna så att vi skulle överleva den tuffa vintern. Är min starka känsla för den fyllda ladan ett resultat av evolutionär selektion under tusentals år? Är känslan inte bara ett resultat av att jag är stolt och nöjd över arbetsinsatsen, utan också en undermedveten insikt om att jag kommer att överleva vintern?

Även hos dem som inte är bönder så verkar jakten på den här känslan leva kvar, om än i något mindre skala. Vi älskar att sylta och safta, fylla frysen, torka svamp och fylla vedboden med ved. Även om vi inte längre är beroende av att vi själva ska fylla våra lador så är vi ändå beroende av att någon annan gör det åt oss.

Visserligen har möjligheten till global handel med livsmedel minskat beroendet av svenska välfyllda lador. Men faktum kvarstår – under vintern går inget att skörda. Då måste vi ta ur förråden. Våra egna eller andras.