Hoppas på amerikanskt fulkött

Enligt mina källor i vita huset hoppas president Obama skriva under frihandelsavtalet mellan USA och Europa innan hans presidenttid är över.

Här i Europa och Sverige kan man sammanfatta den allmänna inställningen ungefär såhär:

De flesta är principiellt för ökad frihandel, men inom just för de varor som man själv – på något sätt – är inblandad i produktionen anser man att något form av undantag bör råda. Frihandel är bra, men just för den vara som jag producerar är det lite speciellt. Här finns vissa kvalitetskrav och standarder som är viktiga att värna om.

Det är inget konstigt med det. Människor reagerar på incitament. De flesta tycker att det vore bra om de varor man köper blev billigare och erbjöds i en större mångfald och varianter. Men för de varor som man producerar och säljer inser man att ökad konkurrens kan innebära att konsumenterna hittar något som är bättre från andra sidan Atlanten.

Självklart är även många bönder oroliga. Vad kommer det att betyda för Europeiskt jordbruk om det helt plötsligt kommer in ett stort utbud av amerikanska jordbruksprodukter?

Den oro som kommuniceras är ofta grundad på de skillnader i regelverk vad gäller t.ex antibiotika, GMO, och djurskydd som finns mellan Europa och USA.

Det kommer, om man ska tro debatten, att formligen välla in amerikanskt antibiotikastinnt GMO- Monsantofulkött så snart ett frihandelsavtal undertecknas.

Om så vore fallet så har vi ingen anledning att vara oroliga för det Europeiska jordbruket – snarare tvärt om. Jag skulle vara mycket mer orolig om det vore så att de varor som kan komma från USA vore bra. Tänk om de är goda, superekologiska, certifierade enligt alla tänkbara system och dessutom prisvärda.

För svenskt och europeiskt lantbruk är det bara att hoppas på att de varor som kommer hit om frihandelsavtalet skrivs under är riktigt unken skräp. Mat som man knappt kan äta utan att det börjar växa ut morrhår på överläppen och att man får en mutation i form av en rävsvans som glatt viftar varje gång man känner sig uppspelt.

Men med tanke på att varken morrhår eller rävsvansar är en speciellt vanlig åkomma hos amerikanska matkonsumenter så får vi nog vara inställda på att konkurrensen blir hårdare än så…