Höstvete del 3 (20:e augusti)

Då var det dags att plöja åkern, men först en liten språklektion.

Man plöjer med en plog. När man skottar snö använder man en snöplog. Man säger att man plogar snö och att man plöjer åkern. Om du vill framstå som att du kan något om jordbruk så är det viktigt att hålla tungan rätt i mun – och inte säga att bonden har plogat åkern. Såvida du inte menar att bonden har skottat bort all snö från åkern, förstås.

Jag skulle kunna ge mig in på att, i detalj, förklara hur man plöjer men jag tror att jag avstår – det är nämligen en hel vetenskap. Det tar år av träning för att lära sig hur man ställer in plogen så att den plöjer fint och hur man lägger upp körningen på åkern. Det ordnas tävlingar i plöjning, det koras distriktsmästare, svensk mästare och världsmästare i olika klasser.
För 12-13 år sedan, då jag var nykär, tog jag med mig min dåvarande flickvän att titta på svenska mästerskapen i plöjning i Västervik. Det är egentligen otroligt att det förhållandet ändå höll så länge som det gjorde.

Jordbruksredskap, som plogar är, går ofta sönder tycker jag. Jag tror inte att det är ett fenomen som är unikt för mig utan allmänt förekommande. Om man jämför med entreprenadmaskiner, som grävmaskiner och hjullastare, så verkar det som att lantbrukets maskiner håller en mycket lägre kvalitet.
Mycket är rent ut sagt skräp som inte håller för normal användning. Jag vet inte vad det beror på, men troligtvis har det att göra med böndernas dåliga betalningsförmåga. Man får så bra grejer som man har råd att betala för, helt enkelt. Jag tror också att vi bönder har varit för dåliga på att ställa krav på kvalitet. Vi är ju ofta duktiga mekaniker själva och inte sällan har vi modifierat och förstärkt redskap redan innan vi har börjat använda dem. Det har helt enkelt varit uppenbart att konstruktionen har varit felaktig och för vek.

Plöjningen fick alltså avbrytas efter bara några minuter då plogen gick sönder. Som tur är så har jag en far som är duktig på att reparera och dessutom har jag en reservplog. Farsan fick svetsa och jag kunde fortsätta plöja.

Det är en ständigt pågående diskussion om man ska plöja eller inte. Plöjning är ett effektivt sätt att bekämpa gräsogräs och på vissa jordar är det bra för markstrukturen. På andra jordar är det dåligt för markstrukturen och dessutom är det ju ganska energikrävande. I plöjningsfria system kör man med olika typer av harvar och kultivatorer istället. Vad som är rätt och fel beror alltså på vilken typ av jord man har och hur mycket man anser att man vill använda kemisk bekämpning av ogräs.
Jag plöjer alltid och det ska erkännas att det mer är av hävd och gammal vana, än någon annan anledning.

När jag åker bil eller tåg är jag fullt upptagen med att titta ut på åkrar som är plöjda. Jag beundrar vackert plöjda fält och småler skadeglatt åt de som inte har lyckats. Jag antar att andra bönder skärskådar min plöjning också. Därför är jag snabb att försöka harva åkrar där jag inte är nöjd med resultatet. Jag vill ju inte behöva skämmas.

Kostnader:

Sedan tidigare: 4766 kr
Plöjning: 917 kr/ha * 2,7 ha = 2476 kr
Totalt: 7242 kr